strawberry swing

my head on a silver plate
"kolla vad bra den är, kan vi lyssna på hela? slutet är ju bara så mäktigt" säger örjan och visar gåshuden, som han fått av en låt med whitney houston, på sina armar. susanna blir röd i ansiktet av tröjan "Jude Law - Susanna would eat him raw" och delar ut visdomsord om livet. bosse tvingar alla altar utom mig och stephanie att sjunga upp, är det bara vi som hörs? micke vill vara riktig lärare och ger oss i uppgift att komma på funktioner som visar årtans energiförbrukning när den flyger över sahara; miniräknaren vill dock inte som jag och efter hundratals försök och ett frustrationsutbrott lyckas jag äntligen få rätt (det är tur att linnea finns till hands!). halv tre lägger jag mig i sängen, somnar och vaknar en och en halv timme senare med ett förvirrat telefonsamtal. näsan rinner, halsen hostar och huvudet dunkar. hela dagen har varit konstig och jag ska nog ta en tablett och gå en promenad för att få ordning på allt. sen ska jag äta färska jordgubbar med mjölk och titta på simpsons. för något gehörsplugg orkar jag banne mig inte med!
för övrigt är det 99 dagar kvar.
för övrigt är det 99 dagar kvar.
be my mirror, my sword and shield

åh. saker kan knappt bli bättre nu.
- dagens första och sista lektion var dans där jag fick prova på att kravla under andreas mage, flyga med benen utsträckta och allt vad det innebär att dansa som tjej.
- matteprovet gick så mycket bättre än jag nånsin vågat hoppas på och mitt MVG i idrott, som jag så länge kämpat för, är faktiskt sanning.
- efter att ha inhandlat present till havsfesten på lördag begav vi oss till christels lya för att dricka chaite, äta jordgubbar och glass och se en halvtimme av bring it on. åh vad jag tycker om sådant, och åh vad jag tycker om er.
- och i tankarna finns mest av allt det faktum att det den 17 september är jag som står där, ett tiotal meter från mitt hjärtas stora kärlek. att det kostar alla mina 18-årspengar och säkert ännu mer (tåg är ju svindyrt) bryr jag mig inte ett dugg om. jag hoppar och studsar av otålighet, och eftersom min almanacka inte räcker inte till för att räkna dagar väljer jag att tappa tidsuppfattningen istället. dock vet jag att jag om tio dagar ska köpa viva la vida, spela den på repeat och bara drömma mig bort.
as far as poetry sit down and sing to me a song
please please please
klockan är 08.59 och jag står i 15 minuters kö till coldplays biljetter och hoppar av frustration.
får jag inga biljetter så dör jag. seriöst. ticnet, förstår ni inte hur oerhört stort detta är för mig?!
får jag inga biljetter så dör jag. seriöst. ticnet, förstår ni inte hur oerhört stort detta är för mig?!