17 years have gone so fast
det blåser.det blåser utomhus, så kallt att kylan tar sig igenom hela kroppen och dödar all värme man har. så våldsamt att träden tappar sina grenar. så mycket att katterna inte vill stanna ute. så ljudligt att man inte kan somna på kvällarna.
och det blåser i min hjärna. inte bara när jag springer mig svettig och stolt under den gråa himlen, utan också när jag står under en lyktlampa och undrar över saker. på lovet har mycket tid funnits, och när mycket tid finns så tänker jag alldeles för mycket. på livet, känslorna, vännerna, skolan och inte minst på det man strävar efter i livet. vad har jag? vad vill jag? vad gör jag? två månader kvar, sedan är det min tur att inta vuxenlivet lite grann. och just nu känner jag mig inte alls redo för det. jag tänker tillbaka på livet som det var förr, fångar nostalgin och längtar. längtar till något jag inte har, till något som gör mig lycklig. vad är lycka? borde man inte veta det efter 17 år och nästan 10 månader i livet?
vad jag iallafall vet är att tillfälliga glädjetoppar existerar. för fotboll, vårsol, konserter och, inte minst, alla underbara personer jag har omkring mig ger mig lyckorus. vad vore livet utan er? ni tinar mitt iskalla hjärta, får mig att skratta, får mig att må bra. ni skrämmer iväg ångest, oro och ilska, varje dag, varje sekund. och jag är er evigt tacksam. tack för att ni finns.
och det blåser i min hjärna. inte bara när jag springer mig svettig och stolt under den gråa himlen, utan också när jag står under en lyktlampa och undrar över saker. på lovet har mycket tid funnits, och när mycket tid finns så tänker jag alldeles för mycket. på livet, känslorna, vännerna, skolan och inte minst på det man strävar efter i livet. vad har jag? vad vill jag? vad gör jag? två månader kvar, sedan är det min tur att inta vuxenlivet lite grann. och just nu känner jag mig inte alls redo för det. jag tänker tillbaka på livet som det var förr, fångar nostalgin och längtar. längtar till något jag inte har, till något som gör mig lycklig. vad är lycka? borde man inte veta det efter 17 år och nästan 10 månader i livet?
vad jag iallafall vet är att tillfälliga glädjetoppar existerar. för fotboll, vårsol, konserter och, inte minst, alla underbara personer jag har omkring mig ger mig lyckorus. vad vore livet utan er? ni tinar mitt iskalla hjärta, får mig att skratta, får mig att må bra. ni skrämmer iväg ångest, oro och ilska, varje dag, varje sekund. och jag är er evigt tacksam. tack för att ni finns.
the beauty in ugly
tänk att jag, trots mitt enligt läraren "en gång VG, alltid VG" i slöjd, har lyckats fixa till tre par jeans så att jag faktiskt kan använda dem. okej, ett par köpte jag faktiskt i julas och de behövde bara sys in lite grann, men de andra gick från värsta 70-talsutsvängningarna till lagom mycket stuprör, skräddarsydda för mina hatade fotbollsvader dessutom. så nu, kära vänner, har jag tre par byxor som ingen annan i hela världen har, och dessutom har jag bevisat för mig själv att jag faktiskt kan mer än jag tror.
resten av dagen har jag tillbringat i köket genom att baka kolakakor och rulltårta med alldeles för gelatinig apelsinkräm, gått fram och tillbaka till konsum två gånger om och tränat mina uttröttade muskler i två hela timmar. inte helt fel, fastän halva lovet redan har gått. men det har också varit bra, väldigt bra, utan någon egentlig anledning. jag antar att marängsvisskvällen hos linnea var vad som behövdes för att fatta att det var lov, underbart var det i vilket fall som helst. och jag kan tydligen vara riktigt het på paparazzibilder.
och jag väljer för en gångs skulle att vara optimist; tre veckor i skolan är inte mycket, följt av två veckors härligt påsklov, och därefter har förhoppningsvis den räddande våren anlänt. och då, då ska jag, mim och linnea sitta i gräset och äta marängsvissglass i solen. kan man annat än längta?
long lasting impressions
underbara sovmorgon.
att vakna halv 10 och inte ha ett dugg bråttom, att kunna gå ner i köket i mysbyxor och dunsockor och äta fruktsallad och baka citronscones, att lyssna på dålig musik på p3, att hinna tänka ordentligt. oh, I like it.
och resten av dagen har faktiskt inte varit så mycket jobbigare den heller. jag har agerat, småskrattat, fiskat DNA, plågats lite grann och diskuterat. jag ogillar fransmän som läser till svensklärare, och jag ogillar romantikens litteraturhistoria, men man överlever ju. och när man kommer hem, bakar chokladsnitt till morgondagens mattefika (jan ville ju faktiskt ha chokladkakor), leker med världens sötaste truls, tränar sig andfådd och powerdansar sig svettig, ja då kan man glömma bort platon, voltaire och förromantiken för en liten stund.
och när väckarklockan står på 08.10 imorgon och det bara är två dagar kvar, så överlever man. punkt.
och resten av dagen har faktiskt inte varit så mycket jobbigare den heller. jag har agerat, småskrattat, fiskat DNA, plågats lite grann och diskuterat. jag ogillar fransmän som läser till svensklärare, och jag ogillar romantikens litteraturhistoria, men man överlever ju. och när man kommer hem, bakar chokladsnitt till morgondagens mattefika (jan ville ju faktiskt ha chokladkakor), leker med världens sötaste truls, tränar sig andfådd och powerdansar sig svettig, ja då kan man glömma bort platon, voltaire och förromantiken för en liten stund.
och när väckarklockan står på 08.10 imorgon och det bara är två dagar kvar, så överlever man. punkt.
p'(a)
idag är dagen jag fasat så länge. dagen jag fruktat, hatat, avskytt. nu är den här. och den är faktiskt inte så hemsk som jag har trott att den skulle vara. provet är gjort, och jag vet redan två förlorade vg-poäng - men de är också de enda hittills, och det känns faktiskt bra. jag vågar inte säga att provet gick bra, det vågar jag aldrig. så bra självförtroende har jag inte. men när jag sitter här med yrvakna ögon (ja, jag har faktiskt hunnit sova en timme) så erkänner jag att det känns bra. det enda jag kan göra nu är att hoppas. hoppas att jan är snäll, att poängen är på min sida och att jag lyckas. och trots att väntan tills man får veta känns obehagligt lång, så är det faktiskt underbart att kunna säga farväl, matte c.
are we as safe as we let ourselves believe?
när väckarklockan ringde imorse ville jag bara slänga den i väggen, dra täcket över huvudet och sova hela dagen. men jag lyckades släpa mig upp ur sängen, gå till ett 25 minuter försenat tåg, ha en fysiklektion som halvt fick mig att fatta vad en nod är och se en ful film om vågor. men sen tog min energi slut. huvudvärk och extrem trötthet fick mig att, trots att jag väl egentligen inte mår sådär jättedåligt, återvända hem. och jag känner nu att jag behövde det. det har sin charm att ligga med täcket i soffan och se på dåliga tv-serier medan man tycker synd om sig själv. sova ut har jag också fått göra, det tycker jag om.så medan de andra nu deriverar och förenklar rationella uttryck, tittar jag ut genom fönstret och får lust att gå ut och bara gå, gå tills jag kommer någonstans. gatorna är regnblöta och träden är sådär nakna som de ju faktiskt är i februari, men sol och blå himmel ger mig vårrysningar under alla lager av tröjor jag har på mig. jag har alltid trott att sommaren är min favoritårstid, men kanske är det så att våren gör mig allra gladast just när den anländer. kanske borde jag gå ut ett tag, för att riktigt känna känslan.
dashboard confessional - the shade of poison trees
den fångar mitt hjärta, fångar den ditt?
you could be happy
idag har varit en konstig dag.
efter att ha legat i sängen i 4 timmar somnade jag till sist igår kväll, trots ett dåligt humör och instängda tårar.
men my chemical romance räddade min morgon, och fastän jag gick upp 10 minuter senare än vanligt var jag klar 5 minuter tidigare än vanligt. och ändå segade jag mig allt vad jag kunde för att jag skulle ta ett senare tåg. hm.
lektionerna gick dock snabbt, och linnea och jag brände pengar på mormors bageri medan vi pluggade biologi, och det var hur mys som helst. och glädjen växte vidare när jag upptäckte att det faktiskt är vårväder ute, och genast fick jag sån där energi i magen som man bara vill skutta bort. kanske går det mot bättre tider nu. hoppas.
det är sjukt, skrattretande sjukt.
efter att ha legat i sängen i 4 timmar somnade jag till sist igår kväll, trots ett dåligt humör och instängda tårar.
men my chemical romance räddade min morgon, och fastän jag gick upp 10 minuter senare än vanligt var jag klar 5 minuter tidigare än vanligt. och ändå segade jag mig allt vad jag kunde för att jag skulle ta ett senare tåg. hm.
lektionerna gick dock snabbt, och linnea och jag brände pengar på mormors bageri medan vi pluggade biologi, och det var hur mys som helst. och glädjen växte vidare när jag upptäckte att det faktiskt är vårväder ute, och genast fick jag sån där energi i magen som man bara vill skutta bort. kanske går det mot bättre tider nu. hoppas.
det är sjukt, skrattretande sjukt.
agnus dei
det är omöjligt att få frasen ur huvudet.
jag har ingen aning om vad den betyder, men om man ska tolka melodin till dessa latinska ord är det något mäktigt, stort, känslosamt. lars-erik larsson var nog en förklädd gud på att skriva känslosamma melodier.
ibland önskar jag att jag också kunde meddela något. genom musik, dans, teater eller dikter spelar ingen roll, bara folk blir sådär fångade och ordlösa som jag själv blir av så mycket. jag vill få folk att tänka, att beundra, att inse, att komma ihåg, att känna igen sig. hm. nu har jag tydligen något att sträva efter i livet.
för övrigt har torsdagar blivit den dag i veckan då jag är på sämst humör när jag vaknar. varför vet jag inte, men det är iallafall tur att jag har de underbara personerna i NV06A omkring mig när jag väl har pallrat mig upp. för allt eftersom dagen går blir jag på bättre humör, och det är väl tur det. idag fick linnea mig att skratta ut min trötthet på matten, och det behövde jag. <3
human tetris
jag är sugen på mina och linneas brownies. de gjorde succé. för att citera martin: "de var de godaste brownies jag nånsin har ätit!" (okej, egentligen sa han kladdkaka, men han ändrade till brownies när han såg våra dömande blickar). men jag måste hålla med honom. de var verkligen sjukt goda. och något sånt behöver jag nu. något sjukt gott. mest för att trycka ner alla konstiga känslor längst ner i ett hörn i magen, men också för att ha något annat att tänka på än alla prov och läxor jag har framför mig. för jag hoppas innerligt att det här året blir ett lyckligt år, även om max inte tycker att man kan dela in tiden i lyckliga och olyckliga år. tsch, säger jag. klart man kan!
I know it's you
festen igår framkallade kontrasta känslor. ena halvan av mig var helt pepp och glad, medan den andra fylldes med oro, rädsla och lite saknad. men jag gillar att ligga i högar på golvet, det har vi ju märkt, och ville tha pimp kan vara rätt kul ibland. att träffa bb var också underbart, för henne har man inte sett på ett alldeles för långt tag. men jag måste säga att jag är sorgsen över att gamla studegänget inte är likadant som förut. visst är allihopa underbara på sitt lilla sätt, men att folk blir sura och helt enkelt bara ändrar personlighet tar på mina krafter. jag orkar inte hålla kvar allas personligheter, jag orkar ju knappt hålla kvar min egen. ja, tiden bara går utan någon kontroll, och det skrämmer mig.
men imorgon ska jag iallafall spinna och baka brownies och scones med ninja & co, och det är alltid myspys. de förgyller vardagen en hel del och jag älskar att de finns.
nästa vecka blir det party, och förhoppningsvis lite spänning
men imorgon ska jag iallafall spinna och baka brownies och scones med ninja & co, och det är alltid myspys. de förgyller vardagen en hel del och jag älskar att de finns.
nästa vecka blir det party, och förhoppningsvis lite spänning
so I hold my breath until my heart explodes
igår var underbart, på sitt eget lilla sätt. visst, biologiprovet gick ju inte toppen direkt, men resten var sådär mysigt härligt. jag sprang som en dåre tills jag var helt genomsvettig på idrotten, och jag älskar den känslan. fotboll gör mig faktiskt tillfälligt lycklig, iallafall när man har saknat det så mycket som jag har gjort den senaste tiden. och att känna sig nyttig är alltid ett plus. visserligen tog jag igen alla bortbrända kalorier, plus lite till, med sushi (ja, vi vågade!), chokladfondanter, jordnötter och gula frukter på kvällen, men vad gör det när man är med fyra människor som är så fantastiska, att man inte kan fatta att det faktiskt är möjligt?
idag har jag fixat myskänsla på mitt rum, och ikväll är det höörare-filmkväll som gäller. helsingborgarna ska allt få se på sammanhållning.
idag har jag fixat myskänsla på mitt rum, och ikväll är det höörare-filmkväll som gäller. helsingborgarna ska allt få se på sammanhållning.
this is what you'll get when you mess with us.
jag vill ha vår.
när det är för varmt att ha jacka, när allt vintergrus bara ligger och dammar på gatan, när fåglarna sjunger glada melodier, när katterna kan vara både ute och inne samtidigt och när man vill radera all deppig musik från sin existens, då kan man faktiskt känna sig snudd på lycklig. för finns det något härligare än att kunna ligga på gräsmattan (som man numera vet innehåller plusminus 413000 daggmaskar) utanför LEL på rasterna och bara vara? inte i skolan iallafall, för det är då jag älskar den som mest. och när alla underbara människor ger mig lyckorus, såklart. så ge mig vår innan jag längtar ihjäl mig, tack!
jag vet inte om jag är optimistisk idag, eller om den nya terminen faktiskt inte kommer bli så hemsk som jag har trott. fysik b känns plötsligt nästan spännande, och kemin - ja, man har ju gulleörjan till lärare iallafall.
när det är för varmt att ha jacka, när allt vintergrus bara ligger och dammar på gatan, när fåglarna sjunger glada melodier, när katterna kan vara både ute och inne samtidigt och när man vill radera all deppig musik från sin existens, då kan man faktiskt känna sig snudd på lycklig. för finns det något härligare än att kunna ligga på gräsmattan (som man numera vet innehåller plusminus 413000 daggmaskar) utanför LEL på rasterna och bara vara? inte i skolan iallafall, för det är då jag älskar den som mest. och när alla underbara människor ger mig lyckorus, såklart. så ge mig vår innan jag längtar ihjäl mig, tack!
jag vet inte om jag är optimistisk idag, eller om den nya terminen faktiskt inte kommer bli så hemsk som jag har trott. fysik b känns plötsligt nästan spännande, och kemin - ja, man har ju gulleörjan till lärare iallafall.
a bad heart will turn the bonniest into something worse than being ugly
fyra timmar.
så lång tid tog det att göra en analys av wuthering heights. efteråt kände jag mig helt snurrig i huvudet, och det kan man väl förstå när man har suttit i djup koncentration och tänkt på hur man ska formulera sig och vilka linking words man ska använda. men nu är jag klar, finito, finished; och jag känner mig duktig trots att jag inte har hunnit plugga någon ekologi alls. istället har jag tränat sextondelsställen på fiol, varit nervös inför sextondelsställen på fiol, och spelat sextondelsställen på fiol på konsert. nog har det gått bättre, men också sämre. att olof är way much better på trombon än jag är på fiol är dock ganska tydligt; men så övar han nog way much more också.
nu väntar jag, samtidigt som jag tänker på vad jag tänker på, för det är inte så lätt att veta. men av någon anledning blir jag glad, och det är ju trots allt huvudsaken.
så lång tid tog det att göra en analys av wuthering heights. efteråt kände jag mig helt snurrig i huvudet, och det kan man väl förstå när man har suttit i djup koncentration och tänkt på hur man ska formulera sig och vilka linking words man ska använda. men nu är jag klar, finito, finished; och jag känner mig duktig trots att jag inte har hunnit plugga någon ekologi alls. istället har jag tränat sextondelsställen på fiol, varit nervös inför sextondelsställen på fiol, och spelat sextondelsställen på fiol på konsert. nog har det gått bättre, men också sämre. att olof är way much better på trombon än jag är på fiol är dock ganska tydligt; men så övar han nog way much more också.
nu väntar jag, samtidigt som jag tänker på vad jag tänker på, för det är inte så lätt att veta. men av någon anledning blir jag glad, och det är ju trots allt huvudsaken.
allegro con fusco
jag har massor att tänka på,
och min magkänsla är just nu lika odefinierbar som ett moln på en blyertsgrå himmel
och min magkänsla är just nu lika odefinierbar som ett moln på en blyertsgrå himmel
it takes a fool to remain sane
oj vad lovet är för kort. jag skulle behöva minst två veckor till, att göra saker på. det skulle vara lagom - nu hinner man ju bara vila upp sig. men idag har jag iallafall skrivit sonett, ja oj vad jag har skrivit. noter har jag också skrivit; ackord med alla möjliga fula jobbiga färgningar. jag fasar provet, jag har nog aldrig fasat ett gehörsprov så mycket som just detta. men det löser sig till slut.. antar jag. däremot gillar jag att kolla på dåliga amerikanska komedier om dagarna. jag gillar inte ashley och mary-kate, men underhålla kan de på sitt eget lilla sätt.
nyår ser mörkt ut. jag är allmänt dissad av allt och alla, ja utom linnea då förstås. hon och jag får väl ha teparty i vår ensamhet, hellre det än att vara själv. you get so silly when you're lonely som ola salo så fint har formulerat sig.
för övrigt längtar jag tills nästa vecka, även om dagarna innan skolan börjar bara blir färre och färre. men vad gör väl det, man är väl optimist? ^_^
nyår ser mörkt ut. jag är allmänt dissad av allt och alla, ja utom linnea då förstås. hon och jag får väl ha teparty i vår ensamhet, hellre det än att vara själv. you get so silly when you're lonely som ola salo så fint har formulerat sig.
för övrigt längtar jag tills nästa vecka, även om dagarna innan skolan börjar bara blir färre och färre. men vad gör väl det, man är väl optimist? ^_^
i want none of this
det kommande jullovet kan både bli det bästa och det värsta någonsin.
jag hoppas såklart att det blir oförglömligt och långvarigt, för då har jag något att längta tillbaka till när skolan börjar och det skulle jag verkligen behöva. jag tänker för mycket på kvällarna, jag vrider och vänder på mig och täcket ligger stort och fluffigt och värmer, och ibland älskar jag det, ibland hatar jag det. men för tillfället är jag glad, gladare än på länge, medan radiohead håller mig sällskap tillsammans med en msn-kontakt.
imorgon kommer min storebror hem och det ska bli underbart. jag hoppas han har med sig lite julkänsla, för det behövs. på måndag är det julafton och det känns overkligare än någonsin.
god jul, gott folk.
jag hoppas såklart att det blir oförglömligt och långvarigt, för då har jag något att längta tillbaka till när skolan börjar och det skulle jag verkligen behöva. jag tänker för mycket på kvällarna, jag vrider och vänder på mig och täcket ligger stort och fluffigt och värmer, och ibland älskar jag det, ibland hatar jag det. men för tillfället är jag glad, gladare än på länge, medan radiohead håller mig sällskap tillsammans med en msn-kontakt.
imorgon kommer min storebror hem och det ska bli underbart. jag hoppas han har med sig lite julkänsla, för det behövs. på måndag är det julafton och det känns overkligare än någonsin.
god jul, gott folk.
a christmas carol
captain, oh captain!
vilken dåligt bra dag det har varit.
MVG i kemi, sluta tidigare än aldrig förr och bara sega i soffan; men också pluggångest, konstiga känslor och allmän trötthet. vad, hur, när, varför, mitt huvud är fullt av frågor omöjliga att besvara eftersom jag inte ens vet vilket svar jag är ute efter. jag vill så mycket, men samtidigt ingenting, jag har ingen aning om något och helst av allt skulle jag vilja åka iväg och göra något impulsivt, även om jag är feg. jag behöver förändring i min decembergråa tillvaro, jag behöver någon.
men på torsdag kommer iallafall min underbara syster, följt av storebror på söndag, och jag saknar dem båda två mer än jag kanske själv inser. julen är familjens högtid och det är nog mest därför jag tycker om den, även om jag vet att det inte blir som den där julen för bara några år sen, den bästa jag minns. (westlife/sinatra, pikmin, sidenshorts och trasig diskmaskin)
nostalgin fyller tomrummet i mig, jag både hatar och älskar den och de känslor den frambringar.
hej historieprov, jag hatar dig nu och föralltid
vilken dåligt bra dag det har varit.
MVG i kemi, sluta tidigare än aldrig förr och bara sega i soffan; men också pluggångest, konstiga känslor och allmän trötthet. vad, hur, när, varför, mitt huvud är fullt av frågor omöjliga att besvara eftersom jag inte ens vet vilket svar jag är ute efter. jag vill så mycket, men samtidigt ingenting, jag har ingen aning om något och helst av allt skulle jag vilja åka iväg och göra något impulsivt, även om jag är feg. jag behöver förändring i min decembergråa tillvaro, jag behöver någon.
men på torsdag kommer iallafall min underbara syster, följt av storebror på söndag, och jag saknar dem båda två mer än jag kanske själv inser. julen är familjens högtid och det är nog mest därför jag tycker om den, även om jag vet att det inte blir som den där julen för bara några år sen, den bästa jag minns. (westlife/sinatra, pikmin, sidenshorts och trasig diskmaskin)
nostalgin fyller tomrummet i mig, jag både hatar och älskar den och de känslor den frambringar.
hej historieprov, jag hatar dig nu och föralltid
nixon
vissa dagar börjar dåligt men slutar bra.
idag var en sådan dag; jag vaknade med sprängande huvudvärk och en trötthet så stor att jag knappt orkade hålla ögonen öppna, och jag fick kunskapen att det är extremt jobbigt att ge sig ut i regnet när man helst av allt bara vill rulla ihop sig till en boll i sängen och drömma sig bort nån annanstans. inte blev det bättre av att spela ett trestruket ess i forte på min knarrande fiol och att mattetalen är emot en.
men allteftersom timmarna gick fick stepho, mim, ninja och chrissy mig på bättre humör, biologiredovisningarna lockade fram skrattet och idrottslektionen var jobbig men rolig.
imorgon ska jag sova tills jag vaknar för första gången på hur länge som helst, sen ska jag ta tag i fysiken, historian och svenskan och dansa afro power dance med detlef. och trots min stressade hjärna känns det ändå rätt bra; söndagens bakdag håller mig vid liv.
don't you smile like you smile unless you mean it
idag var en sådan dag; jag vaknade med sprängande huvudvärk och en trötthet så stor att jag knappt orkade hålla ögonen öppna, och jag fick kunskapen att det är extremt jobbigt att ge sig ut i regnet när man helst av allt bara vill rulla ihop sig till en boll i sängen och drömma sig bort nån annanstans. inte blev det bättre av att spela ett trestruket ess i forte på min knarrande fiol och att mattetalen är emot en.
men allteftersom timmarna gick fick stepho, mim, ninja och chrissy mig på bättre humör, biologiredovisningarna lockade fram skrattet och idrottslektionen var jobbig men rolig.
imorgon ska jag sova tills jag vaknar för första gången på hur länge som helst, sen ska jag ta tag i fysiken, historian och svenskan och dansa afro power dance med detlef. och trots min stressade hjärna känns det ändå rätt bra; söndagens bakdag håller mig vid liv.
don't you smile like you smile unless you mean it
consolation prizes
mitt godisförbud är slut.
det firades med dödskallar och vampyrtänder på biologin,
med varm choklad, grädde och marshmallows på espressohouse med the gangstas,
och med familieguf och chilichoklad till wuthering heights.
och dagen har varit bra, bra, utan att jag riktigt vet varför.
och kemiprovet är gjort, vilket har lättat hela själen med hundratals ton. jag antar att den snart kommer vara ännu tyngre av Lolos historiegenomgångar, men innan dess ska jag, välförtjänt, vila från prov och läxor.
och jag längtar till söndag, för en gångs skull.
det firades med dödskallar och vampyrtänder på biologin,
med varm choklad, grädde och marshmallows på espressohouse med the gangstas,
och med familieguf och chilichoklad till wuthering heights.
och dagen har varit bra, bra, utan att jag riktigt vet varför.
och kemiprovet är gjort, vilket har lättat hela själen med hundratals ton. jag antar att den snart kommer vara ännu tyngre av Lolos historiegenomgångar, men innan dess ska jag, välförtjänt, vila från prov och läxor.
och jag längtar till söndag, för en gångs skull.
put your head on my shoulder
idag borde jag ha pluggat kemi och läst historia.
istället har jag slötittat i piraja och chili, sett halva smala sussie och ätit världens godaste macka. dessutom har jag blivit kär i mad world och saknat donnie darko.
jag kommer dö imorgon
men innan dess ska jag hjälpa mamma med adventsstädandet, plantera hyacinter och läsa svindlande höjder. och på kvällen tänker jag faktiskt ta den där koppen med varm choklad jag så länge velat ha, krypa upp i en fåtölj och lyssna på knastret från brasan. helst ska alla kemi-, historia-, biologi- och ensamhetstankar vara som bortblåsta, men jag säger bara lycka till till min hjärna. den lyder mig aldrig ändå, och jag antar att det bara är att acceptera.
"Det är färgglatt, lite som en pridefestival över hela Europa"
we created a modern myth
jag orkar inte.
jag hatar de där stunderna när väckarklockan börjar pipa så ihärdigt att man bara vill slänga den i väggen. jag hatar drömmar som är så lyckligt verkliga att man för en gångs skull är lycklig när man vaknar. jag hatar kylan som känns så fort man har fått medvetandet tillbaka. och framför allt hatar jag mörkret. är det deprimerande eller är det deprimerande? det enda positiva med vintern är julen och det dröjer fyra evighetslånga veckor tills dess. hur ska jag orka? hur ska jag ha energi kvar till att använda min kloka hjärna till att derivera tredjegradspolynom och räkna ut bildningsentalpier? hur ska jag kunna skratta och le när jag egentligen bara vill gråta?
let's slit our wrists and burn down something beautiful
ibland vill jag fly, försvinna, bara springa iväg till de där underbart verkliga drömmarna och vara totalt lycklig i åtminstone en minut. för jag orkar inte. allt tar på energin och snart kommer mitt delta H vara obefintligt.
she wants isolation from everything, deserving so much more
jag hatar de där stunderna när väckarklockan börjar pipa så ihärdigt att man bara vill slänga den i väggen. jag hatar drömmar som är så lyckligt verkliga att man för en gångs skull är lycklig när man vaknar. jag hatar kylan som känns så fort man har fått medvetandet tillbaka. och framför allt hatar jag mörkret. är det deprimerande eller är det deprimerande? det enda positiva med vintern är julen och det dröjer fyra evighetslånga veckor tills dess. hur ska jag orka? hur ska jag ha energi kvar till att använda min kloka hjärna till att derivera tredjegradspolynom och räkna ut bildningsentalpier? hur ska jag kunna skratta och le när jag egentligen bara vill gråta?
let's slit our wrists and burn down something beautiful
ibland vill jag fly, försvinna, bara springa iväg till de där underbart verkliga drömmarna och vara totalt lycklig i åtminstone en minut. för jag orkar inte. allt tar på energin och snart kommer mitt delta H vara obefintligt.
she wants isolation from everything, deserving so much more
