när juldagsmorgon glimmar
"ska jag hjälpa dig? du ser lite handikappad ut"
jag tycker om jullov.
speciellt när det inleds med världens bästa film- och tv-spelskväll i annas juliga lägenhet, med världens största snacksbuffé uppdukad. grabbigt, barnsligt, pokémonigt och väldigt, väldigt mysigt. ersättningsbussen hem var faktiskt bara skön; att stå i ett kallt örtofta desto mindre njutningsfullt. men mest led jag med de stackars kristianstadbor som tvingades vänta i höör i en timme mitt i natten.
idag får mitt rum ännu en inneboende, granen ska pimpas och knäck ska ätas.
dessutom har mina ben varit fulla av laktatjoner och jag ska se coldplay i augusti. kärlek.
när man inte kan sova men är på bra humör
kan man krama en piercad gris och göra fula miner
gnällspikarnas revansch:
aldrig mera matte.
you could be happy
helgens sämsta.
jag har räknat alldeles för lite derivator, cosinussatser och integraler för att ha nationellt prov om tre dagar
för mycket saknad efter bakdagen med the gangstas 2007
helgens bästa.
elva timmars sömn på en natt för första gången sen jagvetintenär
att se på snygga vampyrer med bioklubben
en påse secondhandkläder
konstgrästräning; åh vad jag älskar fotboll.
en stunds julkänsla, tack vare absolute christmas och bakning med en mamma och en syster
att stå i en fontän mitt i lund och skicka pussar via himlen till den finaste vännen på andra sidan jorden
perfektion ut i det yttersta
jag vill ha fler dagar som i onsdags.
dagar med positiva överraskningar, perfekta rörelser, restauranginspirerade kylskåpsrester, ett ljus i det mörka.
då man faktiskt förtjänar att se på tv istället för att räkna integraler,
då ensamheten är mer befriande än någonsin,
då efterrätten blir så mycket godare,
då man kan ligga raklång på mattan på sitt rum och sjunga det fulaste man kan innan man somnar.
ingen annan som tycker och tänker något.
inga kommentarer att tolka.
bara lyckorus.
bara jag.
dagar med positiva överraskningar, perfekta rörelser, restauranginspirerade kylskåpsrester, ett ljus i det mörka.
då man faktiskt förtjänar att se på tv istället för att räkna integraler,
då ensamheten är mer befriande än någonsin,
då efterrätten blir så mycket godare,
då man kan ligga raklång på mattan på sitt rum och sjunga det fulaste man kan innan man somnar.
ingen annan som tycker och tänker något.
inga kommentarer att tolka.
bara lyckorus.
bara jag.
try.
och till sist ligger vi vakna och drömmer om vår flykt
funderar i sängen bland nytvättade lakan
på julklappar, framtid, dåtid och nutid
jag vill ha prospekt's march liggandes på min stereo och två storasyskon på mitt rum,
mackor, tv-spel och sena kvällar,
allt medan julstjärnan i fönstret visar vägen till jullovet
funderar i sängen bland nytvättade lakan
på julklappar, framtid, dåtid och nutid
jag vill ha prospekt's march liggandes på min stereo och två storasyskon på mitt rum,
mackor, tv-spel och sena kvällar,
allt medan julstjärnan i fönstret visar vägen till jullovet
tågstudie 2
det är kul när affärsmän med kostym, vällackade skor och bärbar dator plötsligt tar upp en liten zoo-tablettask ur fickan och tuggar på de små godisarna.
tågstudie 1
idag hann jag med ett försenat tåg. andfådd, hungrig och med iskalla händer trängdes jag med diverse personer i en illaluktande tågkorridor med knakande väggar. konduktörerna kom för att kolla biljetter. min konduktör hette adam. han var i tjugoårsåldern och nog ny på jobbet, för vilken energi han hade. ögonen lyste som ett barns på julafton och han såg så stolt ut i sin konduktörsuniform. han tittade noga på allas biljetter och kort och blev lite extra glad när han fick bocka av dem med sin penna. när han kollade mitt gymnasiekort kom jag på mig själv med att le och lyssnade förstummat till hur alla mina oroade måndagstankar totalförsvann från hjärnan. tänk, vad en söt konduktör kan göra.
som himmelsk läkning för djupa själasår
bjuder ett människoöga till stilla kärleksfest
för sista gången
för sista gången
confusion, concussion
jag vill, men inte min lust. förlåt tiger lou.
det regnar horisontellt och blåser vertikalt och jag har bara trasiga paraplyn, en biologibok och en väldigt mätt mage. jag tar pauser från ingenting, tänker på allt och längtar efter att skriva en novell, trots idétorka och brist på kreativitet. kör som den nybörjare jag är. grämer mig över missad fotbollsträning, åh vad jag vill jaga en svartvit boll på en randig gräsplan. springa, hinna, vinna. nu. men nej, sen. dock - endorfiner, jag ska få endorfiner i hjärnan. ikväll. en kick. ett rus.
och till råga på allt, en vikt av förändring. det är inte lätt. det är aldrig lätt, när det gäller en själv. jag vet att jag måste. jag vill, men inte min lust. förlåt.
klipp kopiera
min kemilärare "letade efter fel" på mitt prov och ville göra ostkaka till oss. jag förstod varken det ena eller det andra, men tuggade äppelkaka och såg glad ut. kemifika är ett bra inslag i vardagen.
min biologilärare stack mig i fingret och jag hamnade svimfärdig på golvet i repris. inte för att jag äcklas av blod; snarare för att känslan när man "mjölkar ut" det gör mig illamående. jag ska inte bli blodgivare.
min svensklärare gav mig fina ord om provet. det gav mig självförtroende om skrivuppgiften och jag tror faktiskt att jag egentligen tycker litteraturhistoria är intressant (så länge det inte är en fransman som håller i lektionerna). så medan jag funderar formuleringar till ett personporträtt, fingrar jag på ett hjärtformat brännmärke på handleden och tuggar grekisk sallad utan fetaost i väntan på tekannans klickande. medium, filt och två katter väntar.
min biologilärare stack mig i fingret och jag hamnade svimfärdig på golvet i repris. inte för att jag äcklas av blod; snarare för att känslan när man "mjölkar ut" det gör mig illamående. jag ska inte bli blodgivare.
min svensklärare gav mig fina ord om provet. det gav mig självförtroende om skrivuppgiften och jag tror faktiskt att jag egentligen tycker litteraturhistoria är intressant (så länge det inte är en fransman som håller i lektionerna). så medan jag funderar formuleringar till ett personporträtt, fingrar jag på ett hjärtformat brännmärke på handleden och tuggar grekisk sallad utan fetaost i väntan på tekannans klickande. medium, filt och två katter väntar.
detta är icke livet
"Han sökte i böckerna och i sina tankar det, som man så ofta i ungdomen för att på ålderdomen glömma att man någonsin har bekymrat sig om det: en tro att leva på, en stjärna att styra efter, ett sammanhang i tingen, en mening och ett mål."
Jag är kär i Martin Birck.
Om Martin Birck vore verklig skulle jag ta min vita mössa, gå ut i den sovande vinternatten och besöka honom i hans lilla lägenhet. Där skulle vi sitta i timmar och dricka vin för sakens skull och prata om livet. Jag tror inte det finns någon som är mer lik mig själv än Martin Birck. Att prata med honom skulle vara som att höra mina egna tankar; titta honom i ögonen skulle vara som att se in i min egen själ.
Martin Birck och jag skulle leva tillsammans. Vi skulle hitta svaren till alla våra frågor, utforska "det stora, tomma hålet, som kallas världen" och upptäcka livet tillsammans. Han skulle skriva vackra dikter till mig, se på mig så som han ser på vackra flickor och kyssa mig så som han kysser sin käresta i den bok han faktiskt lever i.
Om bara Martin Birck vore verklig.
Jag är kär i Martin Birck.
Om Martin Birck vore verklig skulle jag ta min vita mössa, gå ut i den sovande vinternatten och besöka honom i hans lilla lägenhet. Där skulle vi sitta i timmar och dricka vin för sakens skull och prata om livet. Jag tror inte det finns någon som är mer lik mig själv än Martin Birck. Att prata med honom skulle vara som att höra mina egna tankar; titta honom i ögonen skulle vara som att se in i min egen själ.
Martin Birck och jag skulle leva tillsammans. Vi skulle hitta svaren till alla våra frågor, utforska "det stora, tomma hålet, som kallas världen" och upptäcka livet tillsammans. Han skulle skriva vackra dikter till mig, se på mig så som han ser på vackra flickor och kyssa mig så som han kysser sin käresta i den bok han faktiskt lever i.
Om bara Martin Birck vore verklig.
dancing in the moonlight
jag sover efter skolan, skriver som om jag hade linjal, kör på trottoarkanter, räknar integraler, byter ut kemiplugg mot patrik 1,5, linnea 17,9 och miriam 18,5, startar en bioklubb, glider runt i trasiga gympaskor i världens minsta idrottshall i norra rörum, får en fleecemössa, stillar mitt couscoussug, växlar "helt perfekt", struntar helt i kemiprovet och allt med koppling till det utan att bry mig det minsta, dissekerar ett fårhjärta med luftstrupe och lungvävnad, döper en läskig kinderäggsmask till Nubbe, skriver upp (eller ner?) allt jag äter, gör spanskläxan två veckor i förväg, planerar kalkonmiddagsefterrätt, grämer mig över att fotbollsträning krockar med skivinspelning, får beröm av ensembleledare x2, glömmer bort att få provresultat av lolo, dansar salsa och blir knäsvag av sista kapitlet i Martin Bircks ungdom.
och följande läggs till bland mina favoritlärarcitat på LEL:
"Nej, nu blir jag lite dum i huvudet här"
"I vänstra högra hörnet" /Micke
"Det är liksom peanuts" /Lolo
ja, vissa veckor äro bra. nästa likaså, om det förblir lika tomt på läxor i almanackan som det är nu.
och följande läggs till bland mina favoritlärarcitat på LEL:
"Nej, nu blir jag lite dum i huvudet här"
"I vänstra högra hörnet" /Micke
"Det är liksom peanuts" /Lolo
ja, vissa veckor äro bra. nästa likaså, om det förblir lika tomt på läxor i almanackan som det är nu.
i'm picnic
en fin dag med en fin vän sen stenhundratalet
och fula miner är vår grej
jag är 18 år ung och har hela livet framför mig
31/10 2008 Kära dagbok.
jag har glömt mina kemiböcker i skolan, men för en gångs skull orkar jag faktiskt inte bry mig. för lovet har varit mer välbehövligt än på mycket länge, och jag äter pistagenötter och är glad.
höstpromenader i snabb takt med blåst åt fel håll och bitande kyla kan vara så givande. iallafall om man går med sin storebror som man inte träffat sen i somras. vi är lika, han och jag. samma tänkande, liknande egenskaper och samma gångtakt. och vi är alltid de två som står på samma sida vid syskonbråk, något som tydligen fortfarande kan ske mellan tre halvvuxna syskon. det är allt lite mysigt ändå. det gör mig full i skratt, och skratt förlänger livet.
idag har jag och mamma haft en heldag. vi har styrkesteppat, lunchat, väntat, provat, gått och shoppat (efter fyra dagar på konsum kan man unna sig två helt vanliga tröjor från h&m).
nu ska vi äta en fantastiskt god middag med fett som jag tydligen behöver, följt av en hemmakväll med blåbärsyoghurt, te och doobidoo.
imorgon ska jag leka med min äppelmunk, som jag inte träffat på alldeles för lång tid. vi ska knäppa oss och vara så där fantastiskt flummiga som bara vi kan vara.
hejdå dagbok.
jag har glömt mina kemiböcker i skolan, men för en gångs skull orkar jag faktiskt inte bry mig. för lovet har varit mer välbehövligt än på mycket länge, och jag äter pistagenötter och är glad.
höstpromenader i snabb takt med blåst åt fel håll och bitande kyla kan vara så givande. iallafall om man går med sin storebror som man inte träffat sen i somras. vi är lika, han och jag. samma tänkande, liknande egenskaper och samma gångtakt. och vi är alltid de två som står på samma sida vid syskonbråk, något som tydligen fortfarande kan ske mellan tre halvvuxna syskon. det är allt lite mysigt ändå. det gör mig full i skratt, och skratt förlänger livet.
idag har jag och mamma haft en heldag. vi har styrkesteppat, lunchat, väntat, provat, gått och shoppat (efter fyra dagar på konsum kan man unna sig två helt vanliga tröjor från h&m).
nu ska vi äta en fantastiskt god middag med fett som jag tydligen behöver, följt av en hemmakväll med blåbärsyoghurt, te och doobidoo.
imorgon ska jag leka med min äppelmunk, som jag inte träffat på alldeles för lång tid. vi ska knäppa oss och vara så där fantastiskt flummiga som bara vi kan vara.
hejdå dagbok.
jag är ingen samhällsmänniska
någon gång spricker det.
allt man har trängt undan för att ta hand om senare, allt som ligger ihoptryckt där innanför ytan.
då är det fantastiskt att bara släppa ut allt, trots att det är patetiskt att ett fånigt prov blir den utlösande faktorn.
en varm famn, ett fint sms.
tack.
allt man har trängt undan för att ta hand om senare, allt som ligger ihoptryckt där innanför ytan.
då är det fantastiskt att bara släppa ut allt, trots att det är patetiskt att ett fånigt prov blir den utlösande faktorn.
en varm famn, ett fint sms.
tack.
en dag i livet
hösten fortsätter att imponera på mig.
idag åt jag cafélunch i sängen. mamma köpte bagels och jag blev överlycklig när jag hittade två påsar chaite i skafferiet. bara för det var jag tvungen att gå ut och springa runt bland löven, precis som när man var liten. alla pluggtankar försvann och det var underbart.
och vill man bli kär i ukulele och må lite bra är "chupee" med cocoon en låt att rekommendera.
good to be back
det är höst.
jag brukar klaga, men optimismen tycks ha tryckt ner min vanliga pessimistiska anda och skönt är väl det. för jag har insett, att har man bara varma kläder är det faktiskt underbart att vandra bland nedfallna löv trots att batteriet till min ipod har varit slut i flera veckor. och trots alla hell weeks med alldeles för mycket skolarbete inskrivet i almanackan litar jag på mammas ord om att det kommer ordna sig. för hon vet bäst, och att jag är mammig vet nog alla.
så nu laddar jag ipoden, känner doften av nybakade chokladsnitt och tar snart med mig fiolen på en liten vandring i höstkylan.
tacka vet jag mammas halsduk.
jag brukar klaga, men optimismen tycks ha tryckt ner min vanliga pessimistiska anda och skönt är väl det. för jag har insett, att har man bara varma kläder är det faktiskt underbart att vandra bland nedfallna löv trots att batteriet till min ipod har varit slut i flera veckor. och trots alla hell weeks med alldeles för mycket skolarbete inskrivet i almanackan litar jag på mammas ord om att det kommer ordna sig. för hon vet bäst, och att jag är mammig vet nog alla.
så nu laddar jag ipoden, känner doften av nybakade chokladsnitt och tar snart med mig fiolen på en liten vandring i höstkylan.
tacka vet jag mammas halsduk.
your love means EVERYTHING.
när jag för en vecka och två dagar sen fångade konfettifjärilar och skrek mig hes ett fåtal meter ifrån mitt älskade Coldplay, trodde jag aldrig att jag kunde bli lyckligare.
men kanske kan nog ändå gårdagen konkurrera.
för när man ligger på en filt med tjocka täcken, har tända ljus och två kilo godis bredvid sig och tittar upp mot stjärnhimlen och pratar om allt - även det där man aldrig kommer att få svar på - med tre alldeles fantastiska människor, kan man omöjligt vara annat än lycklig. och trots att den obehagligaste sanningen i hela mitt liv faktiskt finns där i bakhuvudet, har den inte haft kraft nog att bryta sig fram. jag kan inte, vill inte, kommer inte att förstå ändå. sexton år.
men vi ska iallafall titta på samma stjärnhimmel, du och jag.
men kanske kan nog ändå gårdagen konkurrera.
för när man ligger på en filt med tjocka täcken, har tända ljus och två kilo godis bredvid sig och tittar upp mot stjärnhimlen och pratar om allt - även det där man aldrig kommer att få svar på - med tre alldeles fantastiska människor, kan man omöjligt vara annat än lycklig. och trots att den obehagligaste sanningen i hela mitt liv faktiskt finns där i bakhuvudet, har den inte haft kraft nog att bryta sig fram. jag kan inte, vill inte, kommer inte att förstå ändå. sexton år.
men vi ska iallafall titta på samma stjärnhimmel, du och jag.
