you wait a lifetime to be found

gravity release me
and don't ever hold me down
now my feet won't touch the ground


den som inte lyssnar på coldplays prospekt's march ep missar meningar om livet

när juldagsmorgon glimmar




en promenad i juldagskylan gav mig en ny vän och lite lycka i hjärtat.
frusna kinder som värms av utandningsluft från en sammetslen mule
finns det något vackrare?

"ska jag hjälpa dig? du ser lite handikappad ut"

jag tycker om jullov.
speciellt när det inleds med världens bästa film- och tv-spelskväll i annas juliga lägenhet, med världens största snacksbuffé uppdukad. grabbigt, barnsligt, pokémonigt och väldigt, väldigt mysigt. ersättningsbussen hem var faktiskt bara skön; att stå i ett kallt örtofta desto mindre njutningsfullt. men mest led jag med de stackars kristianstadbor som tvingades vänta i höör i en timme mitt i natten.

idag får mitt rum ännu en inneboende, granen ska pimpas och knäck ska ätas.
dessutom har mina ben varit fulla av laktatjoner och jag ska se coldplay i augusti. kärlek.


när man inte kan sova men är på bra humör

kan man krama en piercad gris och göra fula miner

gnällspikarnas revansch:

aldrig mera matte.

you could be happy

helgens sämsta.
jag har räknat alldeles för lite derivator, cosinussatser och integraler för att ha nationellt prov om tre dagar
för mycket saknad efter bakdagen med the gangstas 2007

helgens bästa.
elva timmars sömn på en natt för första gången sen jagvetintenär
att se på snygga vampyrer med bioklubben
en påse secondhandkläder
konstgrästräning; åh vad jag älskar fotboll.
en stunds julkänsla, tack vare absolute christmas och bakning med en mamma och en syster
att stå i en fontän mitt i lund och skicka pussar via himlen till den finaste vännen på andra sidan jorden


perfektion ut i det yttersta

jag vill ha fler dagar som i onsdags.
dagar med positiva överraskningar, perfekta rörelser, restauranginspirerade kylskåpsrester, ett ljus i det mörka.
då man faktiskt förtjänar att se på tv istället för att räkna integraler,
då ensamheten är mer befriande än någonsin,
då efterrätten blir så mycket godare,
då man kan ligga raklång på mattan på sitt rum och sjunga det fulaste man kan innan man somnar.
ingen annan som tycker och tänker något.
inga kommentarer att tolka.
bara lyckorus.
bara jag.

RSS 2.0