jag är 18 år ung och har hela livet framför mig
31/10 2008 Kära dagbok.
jag har glömt mina kemiböcker i skolan, men för en gångs skull orkar jag faktiskt inte bry mig. för lovet har varit mer välbehövligt än på mycket länge, och jag äter pistagenötter och är glad.
höstpromenader i snabb takt med blåst åt fel håll och bitande kyla kan vara så givande. iallafall om man går med sin storebror som man inte träffat sen i somras. vi är lika, han och jag. samma tänkande, liknande egenskaper och samma gångtakt. och vi är alltid de två som står på samma sida vid syskonbråk, något som tydligen fortfarande kan ske mellan tre halvvuxna syskon. det är allt lite mysigt ändå. det gör mig full i skratt, och skratt förlänger livet.
idag har jag och mamma haft en heldag. vi har styrkesteppat, lunchat, väntat, provat, gått och shoppat (efter fyra dagar på konsum kan man unna sig två helt vanliga tröjor från h&m).
nu ska vi äta en fantastiskt god middag med fett som jag tydligen behöver, följt av en hemmakväll med blåbärsyoghurt, te och doobidoo.
imorgon ska jag leka med min äppelmunk, som jag inte träffat på alldeles för lång tid. vi ska knäppa oss och vara så där fantastiskt flummiga som bara vi kan vara.
hejdå dagbok.
jag har glömt mina kemiböcker i skolan, men för en gångs skull orkar jag faktiskt inte bry mig. för lovet har varit mer välbehövligt än på mycket länge, och jag äter pistagenötter och är glad.
höstpromenader i snabb takt med blåst åt fel håll och bitande kyla kan vara så givande. iallafall om man går med sin storebror som man inte träffat sen i somras. vi är lika, han och jag. samma tänkande, liknande egenskaper och samma gångtakt. och vi är alltid de två som står på samma sida vid syskonbråk, något som tydligen fortfarande kan ske mellan tre halvvuxna syskon. det är allt lite mysigt ändå. det gör mig full i skratt, och skratt förlänger livet.
idag har jag och mamma haft en heldag. vi har styrkesteppat, lunchat, väntat, provat, gått och shoppat (efter fyra dagar på konsum kan man unna sig två helt vanliga tröjor från h&m).
nu ska vi äta en fantastiskt god middag med fett som jag tydligen behöver, följt av en hemmakväll med blåbärsyoghurt, te och doobidoo.
imorgon ska jag leka med min äppelmunk, som jag inte träffat på alldeles för lång tid. vi ska knäppa oss och vara så där fantastiskt flummiga som bara vi kan vara.
hejdå dagbok.
jag är ingen samhällsmänniska
någon gång spricker det.
allt man har trängt undan för att ta hand om senare, allt som ligger ihoptryckt där innanför ytan.
då är det fantastiskt att bara släppa ut allt, trots att det är patetiskt att ett fånigt prov blir den utlösande faktorn.
en varm famn, ett fint sms.
tack.
allt man har trängt undan för att ta hand om senare, allt som ligger ihoptryckt där innanför ytan.
då är det fantastiskt att bara släppa ut allt, trots att det är patetiskt att ett fånigt prov blir den utlösande faktorn.
en varm famn, ett fint sms.
tack.
en dag i livet
hösten fortsätter att imponera på mig.
idag åt jag cafélunch i sängen. mamma köpte bagels och jag blev överlycklig när jag hittade två påsar chaite i skafferiet. bara för det var jag tvungen att gå ut och springa runt bland löven, precis som när man var liten. alla pluggtankar försvann och det var underbart.
och vill man bli kär i ukulele och må lite bra är "chupee" med cocoon en låt att rekommendera.
good to be back
det är höst.
jag brukar klaga, men optimismen tycks ha tryckt ner min vanliga pessimistiska anda och skönt är väl det. för jag har insett, att har man bara varma kläder är det faktiskt underbart att vandra bland nedfallna löv trots att batteriet till min ipod har varit slut i flera veckor. och trots alla hell weeks med alldeles för mycket skolarbete inskrivet i almanackan litar jag på mammas ord om att det kommer ordna sig. för hon vet bäst, och att jag är mammig vet nog alla.
så nu laddar jag ipoden, känner doften av nybakade chokladsnitt och tar snart med mig fiolen på en liten vandring i höstkylan.
tacka vet jag mammas halsduk.
jag brukar klaga, men optimismen tycks ha tryckt ner min vanliga pessimistiska anda och skönt är väl det. för jag har insett, att har man bara varma kläder är det faktiskt underbart att vandra bland nedfallna löv trots att batteriet till min ipod har varit slut i flera veckor. och trots alla hell weeks med alldeles för mycket skolarbete inskrivet i almanackan litar jag på mammas ord om att det kommer ordna sig. för hon vet bäst, och att jag är mammig vet nog alla.
så nu laddar jag ipoden, känner doften av nybakade chokladsnitt och tar snart med mig fiolen på en liten vandring i höstkylan.
tacka vet jag mammas halsduk.
