historia
jag saknar de där lektionslånga skrattanfallen
jag vet att jag drömmer
Han brukar sitta på tåget med hörlurar i öronen,
trots att batteriet på hans iPod är slut sedan länge,
och lyssna på samtal.
Alla samtal är intressanta samtal.
Konservativa vuxna. Fulla fjortonåringar. Smarta intellektuella.
Ibland hör han samtal om sig själv.
Hur tyst och uppslukad av sina tankar han är. Osocial. Blyg.
Hur mesig han är. Nykterist. Emotionell.
"En jävla bög."
Ibland önskar han att han inte hörde.
Ibland önskar han att det var musik i de där lurarna.
Grimaser är menade att vara fula, tänker hon, så
då är det inte jag som är naturligt ful.
Förresten är ful ett fult ord.
Ovacker heter det.
Hon suckar och drar fingrarna över sina nyckelben.
De sticker ut.
Hon är kantig. Hon är grå. Hon är tråkig. Hon är fel. Ful.
Nej, inte ful.
Ovacker.
Han tycker om att gå promenader i duggregnet.
Med mössan nerdragen så långt det går och luggen
över ögonen ser han inte. Syns inte.
Han brukar göra filmer i huvudet. Oftast slutscener,
sådana där då lyckan är nära,
då killen springer efter tjejen till flygplatsen,
då brandmannen räddar tantens katt från trädet,
eller då den bortsprungna hunden springer fram till den
gråtande ungen.
Han brukar låtsas att han är där.
Sig själv, fast i en annan värld.
En värld utan självförakt.
Inte för att fåglarna kvittrar så vackert, eller för att
vitsipporna precis slagit ut,
utan för att hon går på solenergi.
Hon lärde sig månaderna som fyraåring.
November, december, januari, februari.
Ljusgrått, mörkgrått, gråsvart, svart.
Utan ljus ingen energi.
Det vet hon, trots att hon bara har ett svagt G i fysik.
Vårsol är lycka.
Det vet hon, trots att hon bara har ett svagt G i livserfarenheter.
Han sitter på tåget med lurar i öronen.
Det duggregnar ute, men det är första veckan i mars.
Med värkande ben efter en dags promenader.
Hans andedräkt bildar imma på fönsterglaset och döljer hans mun.
Grönblåa ögon.
Leende ögon.
Han är ett andetag ifrån lycka.
Stryker fingrarna över nyckelbenen som sticker ut.
Hon är rolig, hon är rosig. Hon är nätt, hon är rätt. Fenomenal.
Ja, fenomenal.
Och vacker.
Han känner hennes hjärtslag genom ryggen.
Och han vet.
Och hon vet.
De är två.
De är ett.
januaryseventeenth
för jag har fått högsta betyg i kemi b, och att laborera och räkna syrakonstanter (fast kemifikan kommer att bli saknad) är numera ett minne blott.
för i helgen har jag för första gången på jag vet inte inga läxor att göra.
för igår spelade jag guitar hero hos allra käraste C, och vi klarade tre (nästan fyra) låtar på expert - trots att jag aldrig ens spelat på hard någon gång.
för idag besökte jag ett kallt malmö med två fina, och vi köpte tröjor och väskor och klänningar. sedan myste vi på mondo och hånglade medan vi såg ett fantastiskt liv på en bioduk.
för jag har sovmorgon både måndag och tisdag och onsdag.
life in technicolor
så jag plockade fram symaskinen och
sydde om en gammal herrskjorta till tjejmodell
med puffärmar och smalare midja
(för man kan ju intala sig att det är
viktigare än att plugga
inför veckans avgörande prov)
lördag
nytt år nytt hår
lost?
för att jag är kär i den här
morr
om inte frisören gått och blivit sjuk hade mitt hår nu varit mindre slitet, mer nytvättat och cirka 30 cm kortare.
så istället köpte jag balklänning på impuls och tog en tripp till australien med syster
so this is the new year
...stjärnsystrar och vampyrsnack <3
2009 började hos Max med...
...hoppbilder i en iskall och folktom nyårsnatt
...svettiga tryckare till backstreet boys
...tio olika sorters jamanden från en enda katt
det var trevligt.
gott nytt år.
