luckcomeseasy

och till sist ligger vi vakna och drömmer om vår flykt

funderar i sängen bland nytvättade lakan
på julklappar, framtid, dåtid och nutid
jag vill ha prospekt's march liggandes på min stereo och två storasyskon på mitt rum,
mackor, tv-spel och sena kvällar,
allt medan julstjärnan i fönstret visar vägen till jullovet

det är kul när affärsmän med kostym, vällackade skor och bärbar dator plötsligt tar upp en liten zoo-tablettask ur fickan och tuggar på de små godisarna.

idag hann jag med ett försenat tåg. andfådd, hungrig och med iskalla händer trängdes jag med diverse personer i en illaluktande tågkorridor med knakande väggar. konduktörerna kom för att kolla biljetter. min konduktör hette adam. han var i tjugoårsåldern och nog ny på jobbet, för vilken energi han hade. ögonen lyste som ett barns på julafton och han såg så stolt ut i sin konduktörsuniform. han tittade noga på allas biljetter och kort och blev lite extra glad när han fick bocka av dem med sin penna. när han kollade mitt gymnasiekort kom jag på mig själv med att le och lyssnade förstummat till hur alla mina oroade måndagstankar totalförsvann från hjärnan. tänk, vad en söt konduktör kan göra.

bjuder ett människoöga till stilla kärleksfest
för sista gången

min kemilärare "letade efter fel" på mitt prov och ville göra ostkaka till oss. jag förstod varken det ena eller det andra, men tuggade äppelkaka och såg glad ut. kemifika är ett bra inslag i vardagen.
min biologilärare stack mig i fingret och jag hamnade svimfärdig på golvet i repris. inte för att jag äcklas av blod; snarare för att känslan när man "mjölkar ut" det gör mig illamående. jag ska inte bli blodgivare.
min svensklärare gav mig fina ord om provet. det gav mig självförtroende om skrivuppgiften och jag tror faktiskt att jag egentligen tycker litteraturhistoria är intressant (så länge det inte är en fransman som håller i lektionerna). så medan jag funderar formuleringar till ett personporträtt, fingrar jag på ett hjärtformat brännmärke på handleden och tuggar grekisk sallad utan fetaost i väntan på tekannans klickande. medium, filt och två katter väntar.

"Han sökte i böckerna och i sina tankar det, som man så ofta i ungdomen för att på ålderdomen glömma att man någonsin har bekymrat sig om det: en tro att leva på, en stjärna att styra efter, ett sammanhang i tingen, en mening och ett mål."


Jag är kär i Martin Birck.
Om Martin Birck vore verklig skulle jag ta min vita mössa, gå ut i den sovande vinternatten och besöka honom i hans lilla lägenhet. Där skulle vi sitta i timmar och dricka vin för sakens skull och prata om livet. Jag tror inte det finns någon som är mer lik mig själv än Martin Birck. Att prata med honom skulle vara som att höra mina egna tankar; titta honom i ögonen skulle vara som att se in i min egen själ.
Martin Birck och jag skulle leva tillsammans. Vi skulle hitta svaren till alla våra frågor, utforska "det stora, tomma hålet, som kallas världen" och upptäcka livet tillsammans. Han skulle skriva vackra dikter till mig, se på mig så som han ser på vackra flickor och kyssa mig så som han kysser sin käresta i den bok han faktiskt lever i.
Om bara Martin Birck vore verklig.

jag sover efter skolan, skriver som om jag hade linjal, kör på trottoarkanter, räknar integraler, byter ut kemiplugg mot patrik 1,5, linnea 17,9 och miriam 18,5, startar en bioklubb, glider runt i trasiga gympaskor i världens minsta idrottshall i norra rörum, får en fleecemössa, stillar mitt couscoussug, växlar "helt perfekt", struntar helt i kemiprovet och allt med koppling till det utan att bry mig det minsta, dissekerar ett fårhjärta med luftstrupe och lungvävnad, döper en läskig kinderäggsmask till Nubbe, skriver upp (eller ner?) allt jag äter, gör spanskläxan två veckor i förväg, planerar kalkonmiddagsefterrätt, grämer mig över att fotbollsträning krockar med skivinspelning, får beröm av ensembleledare x2, glömmer bort att få provresultat av lolo, dansar salsa och blir knäsvag av sista kapitlet i Martin Bircks ungdom.

och följande läggs till bland mina favoritlärarcitat på LEL:
"Nej, nu blir jag lite dum i huvudet här"
"I vänstra högra hörnet" /Micke
"Det är liksom peanuts" /Lolo

ja, vissa veckor äro bra. nästa likaså, om det förblir lika tomt på läxor i almanackan som det är nu.