put your head on my shoulder

idag borde jag ha pluggat kemi och läst historia.
istället har jag slötittat i piraja och chili, sett halva smala sussie och ätit världens godaste macka. dessutom har jag blivit kär i mad world och saknat donnie darko.

jag kommer dö imorgon
men innan dess ska jag hjälpa mamma med adventsstädandet, plantera hyacinter och läsa svindlande höjder. och på kvällen tänker jag faktiskt ta den där koppen med varm choklad jag så länge velat ha, krypa upp i en fåtölj och lyssna på knastret från brasan. helst ska alla kemi-, historia-, biologi- och ensamhetstankar vara som bortblåsta, men jag säger bara lycka till till min hjärna. den lyder mig aldrig ändå, och jag antar att det bara är att acceptera.

"Det är färgglatt, lite som en pridefestival över hela Europa"


we created a modern myth

jag orkar inte.
jag hatar de där stunderna när väckarklockan börjar pipa så ihärdigt att man bara vill slänga den i väggen. jag hatar drömmar som är så lyckligt verkliga att man för en gångs skull är lycklig när man vaknar. jag hatar kylan som känns så fort man har fått medvetandet tillbaka. och framför allt hatar jag mörkret. är det deprimerande eller är det deprimerande? det enda positiva med vintern är julen och det dröjer fyra evighetslånga veckor tills dess. hur ska jag orka? hur ska jag ha energi kvar till att använda min kloka hjärna till att derivera tredjegradspolynom och räkna ut bildningsentalpier? hur ska jag kunna skratta och le när jag egentligen bara vill gråta?
let's slit our wrists and burn down something beautiful
ibland vill jag fly, försvinna, bara springa iväg till de där underbart verkliga drömmarna och vara totalt lycklig i åtminstone en minut. för jag orkar inte. allt tar på energin och snart kommer mitt delta H vara obefintligt.

she wants isolation from everything, deserving so much more

it seemed the perfect time to step into the future

Plus 44 - Lillian.mp3

jag älskar känslan av sovmorgon.
nickelodeon och en halvgalen katt höll mig sällskap och det var mys i högsta grad. illamåendet av frukosten ska vi inte prata om, inte det faktum att jag fick springa hela vägen till tåget och nästan höll på att missa det, heller. för övrigt är min kropp full av odefinierade känslor av alla de slag, jag är fast i min förvirring och vet ingenting. cry, oh cry!
och jag vill ha ett trumset att slå på, vackert eller fult spelar ingen roll. bara själva grejen att spela. coolt.

i wanna be like you

igår var jag glad. faktiskt väldigt glad. jag vet inte varför, men jag tror det hade att göra med att dagen gick så otroligt fort, att provet i litteraturhistoria var gjort och att LEL-tröjor är mysiga. dessutom var jan ovanligt snäll och banken fixar ett nytt kort åt mig. allt detta gjorde att mina glädjeskutt bredvid en trasig cykel kändes skyhöga.
men idag, idag vet jag inte. ibland orkar jag inte vara glad för andras skull. istället inser jag bara hur sorgligt mitt liv är, och att jag inte gör något av det. inte ens att springa 10.8 på biptestet gjorde mig tillräckligt glad för att inte bli deppig av cowboys. och jag vet att jag är barnslig, men vilken sjuttonochetthalvtåring blir inte avundsjuk när fler och fler får det hon vill ha, det hon allra mest längtar efter?
jag kommer snart tyna bort av alla mina dumma känslor. de kommer göra mig kyligare än en vinterdag i sibirien och bittrare än vad någon nånsin kan bli. de kommer stelna, frysa till is, så att jag blir hundra procent känslokall.

igår var jag glad. idag är jag bara frustrerad, irriterad och arg på mig själv.

och 10 timmars övning förklädd gud gör inte helgen innan fysikprovet bättre.
pessimist!





image3




break the mirror and give me a sign

Jag är avundsjuk.
På dem som fattar kemin, på dem som har lätt för att somna på kvällarna och på dem som är kära. Jag vill också. Så att man iallafall kan slippa plugga tills man dör helgen innan kemiprovet, så att man kan vara hyfsat pigg på måndagmorgnarna och så att man har något trevligt att drömma sig bort till när man pluggar litteraturhistoria. För dagdrömmar är trevliga. (Nice Dream är för övrigt en härligt softish låt.)
Men nej, medan jag sitter här och drömmer mig bort till min önskan att ha något att drömma mig bort till, så ligger svensk(a)boken i väskan och skriker i så hög frekvens att bara mina pluggöron kan höra, och det är så fruktansvärt smärtsamt att det knappt går att uthärda. Jag orkar inte.

Men jag ska träna så att svetten rinner, fettet försvinner och tankarna brinner.

the future in the past

Fredag kväll, och en vecka efter lovet har gått. Allt är som vanligt; Andreas frågar gång på gång hur det är med mig och det känns så upplyftande, att han har energi nog att ens märka när jag är trött. Jan säger roliga saker och blir arg om någon snor hans mattebok, Lolo ger mig panik inför svensk(a)provet och Förklädd Gud är verkligen det klassiska musikverk som jag tycker mest om i hela världen.
Men inställda biptest, högen med läxor på skrivbordet och det deprimerande vädret utanför fönstren samt huvudvärk, trötthet och sötförbud gör mig svag och stark på samma gång, för jag får iallafall känna att jag lever. Och på klassfotot tittar en fånig jag in i kameran men trots det är jag nöjdare än någonsin, eftersom jag annars bara stör mig på hur mina ögon är någon annanstans, hur jag gör nåt fult med händerna eller bara är felaktigt rufsig i håret.
Och jag längtar efter jullovet, syskonen, stockholmsresan och lyckan.

this isn't just goodbye, this is I can't stand you

RSS 2.0