it seemed the perfect time to step into the future

Plus 44 - Lillian.mp3

jag älskar känslan av sovmorgon.
nickelodeon och en halvgalen katt höll mig sällskap och det var mys i högsta grad. illamåendet av frukosten ska vi inte prata om, inte det faktum att jag fick springa hela vägen till tåget och nästan höll på att missa det, heller. för övrigt är min kropp full av odefinierade känslor av alla de slag, jag är fast i min förvirring och vet ingenting. cry, oh cry!
och jag vill ha ett trumset att slå på, vackert eller fult spelar ingen roll. bara själva grejen att spela. coolt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0