how to disappear completely

Igår
spenderade jag 11,5 rastlösa timmar i stadshallen - för att stå på scen i 20 utspridda minuter - med att äta torrt bröd, såsdränkt sallad och stråkgodis, springa på stället, få rosetter uppknutna av Max och läsa en halv sida i Nässlorna Blomma. Med andra ord inte mycket alls. Ändå somnade jag nästan under andra konsertens Vivaldisats. Gosh.
Idag
undrar jag om jag ska orka ta tag i allt som borde göras, eller om jag ska hitta på undanflykter som att gå en långpromenad, städa rummet, titta på tv och filosofera på golvet i mitt rum. Jag gissar på det senare.

spring awakening






när man kan
städa rummet med öppet fönster,
gå långa promenader utan vantar,
ligga på marken och bara ligga,
ångra att man inte tog solglasögon på sig
och hänga nytvättade lakan på tork utomhus
då börjar vårlyckorusen infinna sig på riktigt


för övrigt var tjejmiddagen med så ska det låta, godsaker, melodifestivalen och nattligt prat hos hanna precis vad jag behövde precis i denna tidpunkt

gårdagssmink

jag kan inte skriva, som de övriga i min klass, om den där studentmössekänslan. platsen där den ska ligga, som jag dock inte ännu vet var den är, är tom på annat än damm.
istället har jag ett stort blåmärke ovanför knäet, som vittnar om gårdagens dansanta utekväll med trevliga människor. hela natten har jag vandrat i en folktom stad med gåshud på armarna. och när man fastnar av trötthet framför spegeln kan man tänka lustiga tankar, som att jag har arbetat mer än jag har sovit det senaste dygnet, att jag bara igår spenderade mer pengar än vad jag gjort de senaste två månaderna tillsammans eller att studenten är ynka 93 dagar bort. jag väntar tålmodigt på min mössa.


28februari2009


dagar kvar till studenten-fest
och alla bilder blev suddiga
för allt snack om australien gjorde oss så pepp på livet
att vi dansade galet i ett vardagsrum

RSS 2.0