pessimist vs optimist
just nu ogillar jag
religion, för att det är ointressant, flummigt och bara allmänt jobbigt
tiden, för att den går åt till ingenting alldeles för ofta
vintern, för att jag är trött på att ha dubbla lager kläder och vada över slaskiga gator
australien, för att jag inte kan vara där och sjunga för min numera 19-åriga andra halva
just nu gillar jag
fotbollsträningar, för att de även i lervälling ger endorfiner
hemmagjord müsli, för att det är en nyttig variant av start
att köra bil, för att jag äntligen kan köra någorlunda
min fiol, för att ingen annan fiol låter lika fint som den
coldplays life in technicolor ii, för att den alltid gör mig glad
australien, för att jag har bestämt mig för att åka dit och jobba
religion, för att det är ointressant, flummigt och bara allmänt jobbigt
tiden, för att den går åt till ingenting alldeles för ofta
vintern, för att jag är trött på att ha dubbla lager kläder och vada över slaskiga gator
australien, för att jag inte kan vara där och sjunga för min numera 19-åriga andra halva
just nu gillar jag
fotbollsträningar, för att de även i lervälling ger endorfiner
hemmagjord müsli, för att det är en nyttig variant av start
att köra bil, för att jag äntligen kan köra någorlunda
min fiol, för att ingen annan fiol låter lika fint som den
coldplays life in technicolor ii, för att den alltid gör mig glad
australien, för att jag har bestämt mig för att åka dit och jobba
restless soul
sportlovet lider mot sitt slut och jag sträcker förtvivlat mina händer efter det.
en vecka som okontrollerbart försvunnit i feberdrömmar, arbetskläder, superstjärnejesus, australienpresenter, pajmakeri, filmtittande, köpenhamn, onyttigheter och det alldeles fruktansvärt förhatliga uppsatsskrivandet. inte har jag hunnit öva fiol, inte har jag hunnit plugga den körkortsteori jag lovat mig själv att ta tag i och inte har jag hunnit ta det så lugnt jag längtat efter att kunna göra. så jag bönar och ber efter ett lov till, att vila på. de sex veckorna till påsklovet känns oändliga och energiutsugande.
men ikväll ska jag iallafall se en förhoppningsvis lika fantastisk will smith som i pursuit of happyness (den som inte har sett den filmen bör göra det omedelbums) med en fantastiskt fin vän. fantastiskt, helt enkelt.
en vecka som okontrollerbart försvunnit i feberdrömmar, arbetskläder, superstjärnejesus, australienpresenter, pajmakeri, filmtittande, köpenhamn, onyttigheter och det alldeles fruktansvärt förhatliga uppsatsskrivandet. inte har jag hunnit öva fiol, inte har jag hunnit plugga den körkortsteori jag lovat mig själv att ta tag i och inte har jag hunnit ta det så lugnt jag längtat efter att kunna göra. så jag bönar och ber efter ett lov till, att vila på. de sex veckorna till påsklovet känns oändliga och energiutsugande.
men ikväll ska jag iallafall se en förhoppningsvis lika fantastisk will smith som i pursuit of happyness (den som inte har sett den filmen bör göra det omedelbums) med en fantastiskt fin vän. fantastiskt, helt enkelt.
en studie i självömkan
aldrig har väl en hemväg från skolan känts så oändlig som igår.
efter en spansklektion med pluskvamperfekt, futurum och en hel del illamående stapplade jag ut till stans förvirrade atmosfär. jag frös trots tjocka tröjor, halsdukar och dubbla mössor, tittade bara i den riktning jag skulle, ville bara komma fram. snurrigt, yrt, dragspelsspelande som lät falskt i mina öron, dimmiga människor. obehagligt.
läste breaking dawn för att inte somna i rädsla över att då hamna i kalmar, klippande ögon, hettande ansikte.
aldrig har det väl varit så skönt att komma hem.
idag har jag en dvärg i huvudet som bankar mot min panna, ett rivjärn i halsen och hosta ända ner i lungorna. tacka vet jag då breaking dawn, gossip girl och c-vitaminkickar i form av nyponsoppa och kiwi.
efter en spansklektion med pluskvamperfekt, futurum och en hel del illamående stapplade jag ut till stans förvirrade atmosfär. jag frös trots tjocka tröjor, halsdukar och dubbla mössor, tittade bara i den riktning jag skulle, ville bara komma fram. snurrigt, yrt, dragspelsspelande som lät falskt i mina öron, dimmiga människor. obehagligt.
läste breaking dawn för att inte somna i rädsla över att då hamna i kalmar, klippande ögon, hettande ansikte.
aldrig har det väl varit så skönt att komma hem.
idag har jag en dvärg i huvudet som bankar mot min panna, ett rivjärn i halsen och hosta ända ner i lungorna. tacka vet jag då breaking dawn, gossip girl och c-vitaminkickar i form av nyponsoppa och kiwi.
i väntan på psykologi
jag äter äpple och tycker lite småsynd om mig själv efter en dåligt utförd körlektion
det blir ljusare och ljusare, men
jag blir bara tröttare och tröttare.
livet har kommit till en likgiltig svacka.
och jag vill inte ha sportlov, jag vill ha påsklov.
för i ettan var det fysiklektionen, i tvåan tyskland, och jag har en känsla av att det i trean blir ungern
som gör en sådär mysigt lycklig trots att man inte alltid märker det just då.
det blir ljusare och ljusare, men
jag blir bara tröttare och tröttare.
livet har kommit till en likgiltig svacka.
och jag vill inte ha sportlov, jag vill ha påsklov.
för i ettan var det fysiklektionen, i tvåan tyskland, och jag har en känsla av att det i trean blir ungern
som gör en sådär mysigt lycklig trots att man inte alltid märker det just då.
