en studie i självömkan
aldrig har väl en hemväg från skolan känts så oändlig som igår.
efter en spansklektion med pluskvamperfekt, futurum och en hel del illamående stapplade jag ut till stans förvirrade atmosfär. jag frös trots tjocka tröjor, halsdukar och dubbla mössor, tittade bara i den riktning jag skulle, ville bara komma fram. snurrigt, yrt, dragspelsspelande som lät falskt i mina öron, dimmiga människor. obehagligt.
läste breaking dawn för att inte somna i rädsla över att då hamna i kalmar, klippande ögon, hettande ansikte.
aldrig har det väl varit så skönt att komma hem.
idag har jag en dvärg i huvudet som bankar mot min panna, ett rivjärn i halsen och hosta ända ner i lungorna. tacka vet jag då breaking dawn, gossip girl och c-vitaminkickar i form av nyponsoppa och kiwi.
efter en spansklektion med pluskvamperfekt, futurum och en hel del illamående stapplade jag ut till stans förvirrade atmosfär. jag frös trots tjocka tröjor, halsdukar och dubbla mössor, tittade bara i den riktning jag skulle, ville bara komma fram. snurrigt, yrt, dragspelsspelande som lät falskt i mina öron, dimmiga människor. obehagligt.
läste breaking dawn för att inte somna i rädsla över att då hamna i kalmar, klippande ögon, hettande ansikte.
aldrig har det väl varit så skönt att komma hem.
idag har jag en dvärg i huvudet som bankar mot min panna, ett rivjärn i halsen och hosta ända ner i lungorna. tacka vet jag då breaking dawn, gossip girl och c-vitaminkickar i form av nyponsoppa och kiwi.
Kommentarer
Postat av: linnea
stackars dig! hoppas att du mår lite bättre, saknade dig i skolan! jag håller tummarna för att du blir frisk och att vi ses imorgon (du kan ju inte lämna mig ensam på en fysiklektion ^^)
Trackback
