luckcomeseasy

dona nobis pacem.
det är omöjligt att få frasen ur huvudet.
jag har ingen aning om vad den betyder, men om man ska tolka melodin till dessa latinska ord är det något mäktigt, stort, känslosamt. lars-erik larsson var nog en förklädd gud på att skriva känslosamma melodier.
ibland önskar jag att jag också kunde meddela något. genom musik, dans, teater eller dikter spelar ingen roll, bara folk blir sådär fångade och ordlösa som jag själv blir av så mycket. jag vill få folk att tänka, att beundra, att inse, att komma ihåg, att känna igen sig. hm. nu har jag tydligen något att sträva efter i livet.

för övrigt har torsdagar blivit den dag i veckan då jag är på sämst humör när jag vaknar. varför vet jag inte, men det är iallafall tur att jag har de underbara personerna i NV06A omkring mig när jag väl har pallrat mig upp. för allt eftersom dagen går blir jag på bättre humör, och det är väl tur det. idag fick linnea mig att skratta ut min trötthet på matten, och det behövde jag. <3

jag är sugen på mina och linneas brownies. de gjorde succé. för att citera martin: "de var de godaste brownies jag nånsin har ätit!" (okej, egentligen sa han kladdkaka, men han ändrade till brownies när han såg våra dömande blickar). men jag måste hålla med honom. de var verkligen sjukt goda. och något sånt behöver jag nu. något sjukt gott. mest för att trycka ner alla konstiga känslor längst ner i ett hörn i magen, men också för att ha något annat att tänka på än alla prov och läxor jag har framför mig. för jag hoppas innerligt att det här året blir ett lyckligt år, även om max inte tycker att man kan dela in tiden i lyckliga och olyckliga år. tsch, säger jag. klart man kan!

festen igår framkallade kontrasta känslor. ena halvan av mig var helt pepp och glad, medan den andra fylldes med oro, rädsla och lite saknad. men jag gillar att ligga i högar på golvet, det har vi ju märkt, och ville tha pimp kan vara rätt kul ibland. att träffa bb var också underbart, för henne har man inte sett på ett alldeles för långt tag. men jag måste säga att jag är sorgsen över att gamla studegänget inte är likadant som förut. visst är allihopa underbara på sitt lilla sätt, men att folk blir sura och helt enkelt bara ändrar personlighet tar på mina krafter. jag orkar inte hålla kvar allas personligheter, jag orkar ju knappt hålla kvar min egen. ja, tiden bara går utan någon kontroll, och det skrämmer mig.
men imorgon ska jag iallafall spinna och baka brownies och scones med ninja & co, och det är alltid myspys. de förgyller vardagen en hel del och jag älskar att de finns.

nästa vecka blir det party, och förhoppningsvis lite spänning

igår var underbart, på sitt eget lilla sätt. visst, biologiprovet gick ju inte toppen direkt, men resten var sådär mysigt härligt. jag sprang som en dåre tills jag var helt genomsvettig på idrotten, och jag älskar den känslan. fotboll gör mig faktiskt tillfälligt lycklig, iallafall när man har saknat det så mycket som jag har gjort den senaste tiden. och att känna sig nyttig är alltid ett plus. visserligen tog jag igen alla bortbrända kalorier, plus lite till, med sushi (ja, vi vågade!), chokladfondanter, jordnötter och gula frukter på kvällen, men vad gör det när man är med fyra människor som är så fantastiska, att man inte kan fatta att det faktiskt är möjligt?
idag har jag fixat myskänsla på mitt rum, och ikväll är det höörare-filmkväll som gäller. helsingborgarna ska allt få se på sammanhållning.

fyra timmar.
så lång tid tog det att göra en analys av wuthering heights. efteråt kände jag mig helt snurrig i huvudet, och det kan man väl förstå när man har suttit i djup koncentration och tänkt på hur man ska formulera sig och vilka linking words man ska använda. men nu är jag klar, finito, finished; och jag känner mig duktig trots att jag inte har hunnit plugga någon ekologi alls. istället har jag tränat sextondelsställen på fiol, varit nervös inför sextondelsställen på fiol, och spelat sextondelsställen på fiol på konsert. nog har det gått bättre, men också sämre. att olof är way much better på trombon än jag är på fiol är dock ganska tydligt; men så övar han nog way much more också.

nu väntar jag, samtidigt som jag tänker på vad jag tänker på, för det är inte så lätt att veta. men av någon anledning blir jag glad, och det är ju trots allt huvudsaken.