soul meets body
Jag är den som fastnar i sina tankar.
Hon som vill, men inte kan. Hon som mår dåligt av småsaker, som blir lycklig av så lite men så sällan. Som lyssnar på kärlekslåtar och låtsas att de är till henne, som på tio sekunder kan tänka sig hur det skulle vara om den där söta killen på stan faktiskt tyckte likadant om henne. Hon som ofta önskar att verkligheten vore som filmerna, men som egentligen är nöjd med vad hon har. Hon som inte vågar, men som innerst inne har styrkan. Som kan börja gråta av ingenting, men också börja skratta av samma anledning. Hon, som älskar våren, som hatar halva (den gråa) delen av året, som älskar att bli genomblöt av regnet när man inser att man inte har något annat val. Hon som längtar, som hoppas, som saknar. Samlar på vackra ord i mörkret, smakar på uttalen, viskar meningar till sänglampan. Jag är hon som faktiskt mår bättre utan så mycket sötsaker, som blir glad av att träna, som får kraft av att springa. Hon som vill skrika så högt att hela världen hör, men aldrig gör det. Hon som kan få träningsvärk av att skratta, som har sämst humor i världen, som har bättre självförtroende än vad som kanske märks. Hon som hatar att bli fotad, som är hemlighetsfull men ändå har så mycket att säga. Hon som inte kan leva utan sina närmaste, som tycker om dem mer än vad de kanske vet. Hon som vill spola tillbaka tiden och leva då som hon gör nu.
Jag är kluven, tudelad, full av kontraster. Kanske är jag annorlunda, konstig, galen, deprimerad, tokig, lycklig, skrattretande, jobbig, osocial, glädjespridande. Eller bara mig själv?
Hon som vill, men inte kan. Hon som mår dåligt av småsaker, som blir lycklig av så lite men så sällan. Som lyssnar på kärlekslåtar och låtsas att de är till henne, som på tio sekunder kan tänka sig hur det skulle vara om den där söta killen på stan faktiskt tyckte likadant om henne. Hon som ofta önskar att verkligheten vore som filmerna, men som egentligen är nöjd med vad hon har. Hon som inte vågar, men som innerst inne har styrkan. Som kan börja gråta av ingenting, men också börja skratta av samma anledning. Hon, som älskar våren, som hatar halva (den gråa) delen av året, som älskar att bli genomblöt av regnet när man inser att man inte har något annat val. Hon som längtar, som hoppas, som saknar. Samlar på vackra ord i mörkret, smakar på uttalen, viskar meningar till sänglampan. Jag är hon som faktiskt mår bättre utan så mycket sötsaker, som blir glad av att träna, som får kraft av att springa. Hon som vill skrika så högt att hela världen hör, men aldrig gör det. Hon som kan få träningsvärk av att skratta, som har sämst humor i världen, som har bättre självförtroende än vad som kanske märks. Hon som hatar att bli fotad, som är hemlighetsfull men ändå har så mycket att säga. Hon som inte kan leva utan sina närmaste, som tycker om dem mer än vad de kanske vet. Hon som vill spola tillbaka tiden och leva då som hon gör nu.
Jag är kluven, tudelad, full av kontraster. Kanske är jag annorlunda, konstig, galen, deprimerad, tokig, lycklig, skrattretande, jobbig, osocial, glädjespridande. Eller bara mig själv?
byebye, hejdå, auf wiedersehen
oj vad jag har arbetat. dag ut och dag in, i tio timmar nästan varje dag. bloggen, och allt annat internetanvändande, har fått lida. men vem bryr sig egentligen.
i lördags tog jag ett svettigt tåg till helsingborg för att träffa linnea (med vera som mellanlandning) på en folkfylld festival. kölösa uttagsautomater letades, dricka inhandlades och langos och godisremmar åts, tills jag mådde illa. men trevligt var det, speciellt när vi hittade den riktiga festivalen och inte bara förområdet.
i måndags sprang jag på framfötterna på ett löpband och såg mina fotsulor i en spegel. dessutom fick jag 20 kronor för att jag köpte ett par löpdojor. då tyckte jag att jag förtjänade en tröja på h&m, mamma shoppade loss i sin favvoaffär och sedan drog vi till stranden. på kvällen kom allra käraste syster hem och vi åt godis och pratade om konstiga saker så länge att jag trodde jag skulle dö av trötthet morgonen efter. det gjorde jag dock inte, utan jobbade med huvudvärk och var inte direkt pepp på att träna fotboll på kvällen. men oj, vad det var kul. att min kondition höll och ryktena som säger att tränaren var imponerad gör mig strålande glad och jag är faktiskt väldigt sugen på att fortsätta.
igår fyllde kerstin aderton år och jag blev bjuden till hennes lilla invit. det var god mat och trevligt folk, men mitt humör var dåligt och istället gick jag hem i mina skoskavande sandaler och somnade nästan på direkten.
nu ska jag packa, för imorgon åker jag på min enda semester den här sommaren. smhi lovar åska och regn i göteborgs skärgård, men det gör faktiskt ingenting alls. bara att komma hemifrån ska bli skönt, och när jag kommer hem ska jag minsann och dar leva som man egentligen ska göra på ett sommarlov.
hejdå skåne!
i lördags tog jag ett svettigt tåg till helsingborg för att träffa linnea (med vera som mellanlandning) på en folkfylld festival. kölösa uttagsautomater letades, dricka inhandlades och langos och godisremmar åts, tills jag mådde illa. men trevligt var det, speciellt när vi hittade den riktiga festivalen och inte bara förområdet.
i måndags sprang jag på framfötterna på ett löpband och såg mina fotsulor i en spegel. dessutom fick jag 20 kronor för att jag köpte ett par löpdojor. då tyckte jag att jag förtjänade en tröja på h&m, mamma shoppade loss i sin favvoaffär och sedan drog vi till stranden. på kvällen kom allra käraste syster hem och vi åt godis och pratade om konstiga saker så länge att jag trodde jag skulle dö av trötthet morgonen efter. det gjorde jag dock inte, utan jobbade med huvudvärk och var inte direkt pepp på att träna fotboll på kvällen. men oj, vad det var kul. att min kondition höll och ryktena som säger att tränaren var imponerad gör mig strålande glad och jag är faktiskt väldigt sugen på att fortsätta.
igår fyllde kerstin aderton år och jag blev bjuden till hennes lilla invit. det var god mat och trevligt folk, men mitt humör var dåligt och istället gick jag hem i mina skoskavande sandaler och somnade nästan på direkten.
nu ska jag packa, för imorgon åker jag på min enda semester den här sommaren. smhi lovar åska och regn i göteborgs skärgård, men det gör faktiskt ingenting alls. bara att komma hemifrån ska bli skönt, och när jag kommer hem ska jag minsann och dar leva som man egentligen ska göra på ett sommarlov.
hejdå skåne!
