break the mirror and give me a sign

Jag är avundsjuk.
På dem som fattar kemin, på dem som har lätt för att somna på kvällarna och på dem som är kära. Jag vill också. Så att man iallafall kan slippa plugga tills man dör helgen innan kemiprovet, så att man kan vara hyfsat pigg på måndagmorgnarna och så att man har något trevligt att drömma sig bort till när man pluggar litteraturhistoria. För dagdrömmar är trevliga. (Nice Dream är för övrigt en härligt softish låt.)
Men nej, medan jag sitter här och drömmer mig bort till min önskan att ha något att drömma mig bort till, så ligger svensk(a)boken i väskan och skriker i så hög frekvens att bara mina pluggöron kan höra, och det är så fruktansvärt smärtsamt att det knappt går att uthärda. Jag orkar inte.

Men jag ska träna så att svetten rinner, fettet försvinner och tankarna brinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0