luckcomeseasy

jag hade redan gett upp mina förhoppningar. hade börjat tänka att nu när jag inte får jobb, kan jag iallafall börja övningsköra.
men så vibrerade det i fickan mitt under en biologilektion och en timme senare hade jag fått en intervju. åh, hoppet är tillbaka. ett jobb är det förstås inte ännu, men iallafall ett litet steg närmare en mindre fattig sommar.

igår tränade jag för första gången på en och en halv vecka. det låter inte länge, men för min energifulla kropp är det en evighet. och jag blev mer andfådd än jag ville bli. jag hoppas att det bara berodde på förkylningens kvarlevor, och inte på att jag har tappat kondition. för imorgon släpper jag ut den riktiga träningsnarkomanen i mig och springer mitt livs sista biptest. jag vill så gärna lyckas.
sen ska det åkas till helsingborg (åh, denna avlägsna stad. det tar ju en hel evighet att komma hem på kvällen) för att fäktas och umgås med trevligt folk. det kan behövas efter dessa provfyllda veckor.

"det är ju bara att sparka lite på honom så går han sönder"