look at the stars

jag kan inte skriva analys och la comisaría är spårlöst försvunnen.
jag vill gå på festivaler och konserter och dansa mig bort från verkligheten.
fast min hemliga dröm är att få stå tryckt mot ett kravallstaket och gråtande sjunga med i coldplays låtar.
i verkliga livet nöjer jag mig mer än väl med terep, för det gillar jag. att bli genomsvettig är också härligt, ibland.

nu ska jag sova i helst tio timmar och drömma att jag äter pannkakstårta, en sån som pettson och findus brukar göra. bonne nuit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0