luckcomeseasy

Jag vandrade ensam under ett grönt lövtak och lät tankarna flyga. Marken värmdes under ett täcke av leende vitsippor som instinktivt hade vänt sina ansikten mot solen. Med iskalla händer plockade jag en och lät känslan sprida sig längs armarna och vidare ut i kroppen. Vårluften i näsborrarna fick mina läppar att le, jag har alltid älskat våren. Alla luftens ljud var som bortblåsta. Det enda som nådde mina öron var det av mina egna andetag, små och lätta, alla lika törstande efter skogsluft. Solen reflekterades på järnvägsskenorna och gjorde att mina ögon var tvungna att kisa för att kunna se. Luften var disig, men en stilla aftonsol trängde igenom molnen och fick himlen att glöda som kol. Överallt gröna knoppar. Kvittrande fåglar. Porlande vatten från bäcken. Som små glitterkorn av lycka som spridit sig ut i luften. Mina dammiga, trasiga skor vände hundraåttio grader och gav sig av hemåt. Magen var nu fylld med både kladdkaka, självförtroende och ny energi.