luckcomeseasy

det blåser utomhus, så kallt att kylan tar sig igenom hela kroppen och dödar all värme man har. så våldsamt att träden tappar sina grenar. så mycket att katterna inte vill stanna ute. så ljudligt att man inte kan somna på kvällarna.
och det blåser i min hjärna. inte bara när jag springer mig svettig och stolt under den gråa himlen, utan också när jag står under en lyktlampa och undrar över saker. på lovet har mycket tid funnits, och när mycket tid finns så tänker jag alldeles för mycket. på livet, känslorna, vännerna, skolan och inte minst på det man strävar efter i livet. vad har jag? vad vill jag? vad gör jag? två månader kvar, sedan är det min tur att inta vuxenlivet lite grann. och just nu känner jag mig inte alls redo för det. jag tänker tillbaka på livet som det var förr, fångar nostalgin och längtar. längtar till något jag inte har, till något som gör mig lycklig. vad är lycka? borde man inte veta det efter 17 år och nästan 10 månader i livet?
vad jag iallafall vet är att tillfälliga glädjetoppar existerar. för fotboll, vårsol, konserter och, inte minst, alla underbara personer jag har omkring mig ger mig lyckorus. vad vore livet utan er? ni tinar mitt iskalla hjärta, får mig att skratta, får mig att må bra. ni skrämmer iväg ångest, oro och ilska, varje dag, varje sekund. och jag är er evigt tacksam. tack för att ni finns.