luckcomeseasy

idag är dagen jag fasat så länge. dagen jag fruktat, hatat, avskytt. nu är den här. och den är faktiskt inte så hemsk som jag har trott att den skulle vara. provet är gjort, och jag vet redan två förlorade vg-poäng - men de är också de enda hittills, och det känns faktiskt bra. jag vågar inte säga att provet gick bra, det vågar jag aldrig. så bra självförtroende har jag inte. men när jag sitter här med yrvakna ögon (ja, jag har faktiskt hunnit sova en timme) så erkänner jag att det känns bra. det enda jag kan göra nu är att hoppas. hoppas att jan är snäll, att poängen är på min sida och att jag lyckas. och trots att väntan tills man får veta känns obehagligt lång, så är det faktiskt underbart att kunna säga farväl, matte c.