cowboybyxor
idag har jag skrattat.
min kära storasyster kom hem och höll mig sällskap, ensam som jag är med att ha lov även denna vecka. vi lagade soppa, gräddade potatisbröd, pratade danska och gjorde en väldigt fin fransk dikt ("j'aime la vie - mais oui - la vie en marron" ungefär). sen åt vi våfflor med grädde och hallonsylt tills vi mådde illa, allt för att hedra våffeldagen. en flöjt togs fram från vinden, och blev kompad av piano i guldet blev till sand. det lät ungefär som när två åttaåringar spelar konsert för första gången. sen skrämde mamma mig med sin ring och det hela slutade med en gruppkram och danska avskedsfraser.
på väg hem från musikskolan hade jag följe med steph, och vi fick världens skrattattack åt hur vi, för bara ett år sedan, satt sönder ett bord på malmö opera precis när det var som tystast. sen beklagade vi oss över svenskan och pratade med christel på högtalartelefon tills vi frös sönder våra tår. och nu är jag hemma, och inte har jag pluggat det jag skulle, men det gör inget alls. för dagar som denna borde det finnas fler av. dagar som inte verkar så speciella, men som av någon anledning etsar sig fast i minnet ändå. imorgon ska jag leta skor med min knasiga syster, och på torsdag invaderas grannlandets alla secondhandaffärer av the gangstas. je l'aime.
min kära storasyster kom hem och höll mig sällskap, ensam som jag är med att ha lov även denna vecka. vi lagade soppa, gräddade potatisbröd, pratade danska och gjorde en väldigt fin fransk dikt ("j'aime la vie - mais oui - la vie en marron" ungefär). sen åt vi våfflor med grädde och hallonsylt tills vi mådde illa, allt för att hedra våffeldagen. en flöjt togs fram från vinden, och blev kompad av piano i guldet blev till sand. det lät ungefär som när två åttaåringar spelar konsert för första gången. sen skrämde mamma mig med sin ring och det hela slutade med en gruppkram och danska avskedsfraser.
på väg hem från musikskolan hade jag följe med steph, och vi fick världens skrattattack åt hur vi, för bara ett år sedan, satt sönder ett bord på malmö opera precis när det var som tystast. sen beklagade vi oss över svenskan och pratade med christel på högtalartelefon tills vi frös sönder våra tår. och nu är jag hemma, och inte har jag pluggat det jag skulle, men det gör inget alls. för dagar som denna borde det finnas fler av. dagar som inte verkar så speciella, men som av någon anledning etsar sig fast i minnet ändå. imorgon ska jag leta skor med min knasiga syster, och på torsdag invaderas grannlandets alla secondhandaffärer av the gangstas. je l'aime.
Kommentarer
Trackback
