luckcomeseasy

jag cyklade hem i den frostkalla luften och tänkte på gamla tider. den lilla vårkänsla som fortfarande fanns kvar i mig krympte ihop till ingenting när jag tänkte på hur påsken var förr. särskilt minns jag en påsk för sju, åtta år sedan, när vi satt utomhus och drack påskmust och jag och mina syskon letade efter de godisfyllda äggen som mamma hade gömt någonstans i trädgården. min bror hade valt mitt svanslösa rosa kaninägg för skojs skull, och jag ville såklart ha samma ägg som min syster - det ville jag alltid - det grönglittriga med en rosett på. solen sken, fåglarna kvittrade och man kunde vara barfota i trädgården, och riktigt känna glädjen kittla mellan tårna. jag tror jag log konstant den där dagen. om inte synligt, så iallafall inombords.
jag vet inte hur ofta jag blir nostalgisk, men just den där familjekänslan är något jag saknar. jag saknar mellanmålen då min syster berättade om sina knäppa skoldagar, jag saknar när min bror lärde mig spela introt till nothing else matters på gitarr och jag saknar kvällsmaten med te, mackor och tända ljus. jag saknar mina syskon. nu för tiden ser jag mer än nånsin fram emot årets alla högtider, då de kommer hem och ger mig den där trygga familjekänslan inombords igen. vi spelar kort, dricker te och småbråkar sådär som bara syskon kan. men nu är det påsk, och inga syskon är hemma. kanske är det därför, och på grund av de iskalla vindarna utomhus, som påsken i år känns som en stor besvikelse. de fula kycklingarna man gjorde på fritids har ersatts av en stor tomhet.
menmen. jag får väl drömma mig tillbaka, fånga känslan och hoppas att godiset från konsum smakar lika bra som förr.