luckcomeseasy

när jag för en vecka och två dagar sen fångade konfettifjärilar och skrek mig hes ett fåtal meter ifrån mitt älskade Coldplay, trodde jag aldrig att jag kunde bli lyckligare.
men kanske kan nog ändå gårdagen konkurrera.
för när man ligger på en filt med tjocka täcken, har tända ljus och två kilo godis bredvid sig och tittar upp mot stjärnhimlen och pratar om allt - även det där man aldrig kommer att få svar på - med tre alldeles fantastiska människor, kan man omöjligt vara annat än lycklig. och trots att den obehagligaste sanningen i hela mitt liv faktiskt finns där i bakhuvudet, har den inte haft kraft nog att bryta sig fram. jag kan inte, vill inte, kommer inte att förstå ändå. sexton år.
men vi ska iallafall titta på samma stjärnhimmel, du och jag.