afrikafarväl
för vem är inte ful i sextio watts ljus
på att äta långsamt,
på att dricka tillräckligt,
på att förstå induktion och magnetfält
och på att orka med skolan.
men vårväder och studentmössor ger lyckopirr i magen,
fotbollsträning på gräs ger endorfiner
och ungern är bara en och en halv vecka bort.
nu ska jag äta nötchokladrutor.
how to disappear completely
spenderade jag 11,5 rastlösa timmar i stadshallen - för att stå på scen i 20 utspridda minuter - med att äta torrt bröd, såsdränkt sallad och stråkgodis, springa på stället, få rosetter uppknutna av Max och läsa en halv sida i Nässlorna Blomma. Med andra ord inte mycket alls. Ändå somnade jag nästan under andra konsertens Vivaldisats. Gosh.
Idag
undrar jag om jag ska orka ta tag i allt som borde göras, eller om jag ska hitta på undanflykter som att gå en långpromenad, städa rummet, titta på tv och filosofera på golvet i mitt rum. Jag gissar på det senare.
spring awakening
när man kan
städa rummet med öppet fönster,
gå långa promenader utan vantar,
ligga på marken och bara ligga,
ångra att man inte tog solglasögon på sig
och hänga nytvättade lakan på tork utomhus
då börjar vårlyckorusen infinna sig på riktigt
för övrigt var tjejmiddagen med så ska det låta, godsaker, melodifestivalen och nattligt prat hos hanna precis vad jag behövde precis i denna tidpunkt
gårdagssmink
jag kan inte skriva, som de övriga i min klass, om den där studentmössekänslan. platsen där den ska ligga, som jag dock inte ännu vet var den är, är tom på annat än damm.
istället har jag ett stort blåmärke ovanför knäet, som vittnar om gårdagens dansanta utekväll med trevliga människor. hela natten har jag vandrat i en folktom stad med gåshud på armarna. och när man fastnar av trötthet framför spegeln kan man tänka lustiga tankar, som att jag har arbetat mer än jag har sovit det senaste dygnet, att jag bara igår spenderade mer pengar än vad jag gjort de senaste två månaderna tillsammans eller att studenten är ynka 93 dagar bort. jag väntar tålmodigt på min mössa.
28februari2009
dagar kvar till studenten-fest
och alla bilder blev suddiga
för allt snack om australien gjorde oss så pepp på livet
att vi dansade galet i ett vardagsrum
pessimist vs optimist
religion, för att det är ointressant, flummigt och bara allmänt jobbigt
tiden, för att den går åt till ingenting alldeles för ofta
vintern, för att jag är trött på att ha dubbla lager kläder och vada över slaskiga gator
australien, för att jag inte kan vara där och sjunga för min numera 19-åriga andra halva
just nu gillar jag
fotbollsträningar, för att de även i lervälling ger endorfiner
hemmagjord müsli, för att det är en nyttig variant av start
att köra bil, för att jag äntligen kan köra någorlunda
min fiol, för att ingen annan fiol låter lika fint som den
coldplays life in technicolor ii, för att den alltid gör mig glad
australien, för att jag har bestämt mig för att åka dit och jobba
restless soul
en vecka som okontrollerbart försvunnit i feberdrömmar, arbetskläder, superstjärnejesus, australienpresenter, pajmakeri, filmtittande, köpenhamn, onyttigheter och det alldeles fruktansvärt förhatliga uppsatsskrivandet. inte har jag hunnit öva fiol, inte har jag hunnit plugga den körkortsteori jag lovat mig själv att ta tag i och inte har jag hunnit ta det så lugnt jag längtat efter att kunna göra. så jag bönar och ber efter ett lov till, att vila på. de sex veckorna till påsklovet känns oändliga och energiutsugande.
men ikväll ska jag iallafall se en förhoppningsvis lika fantastisk will smith som i pursuit of happyness (den som inte har sett den filmen bör göra det omedelbums) med en fantastiskt fin vän. fantastiskt, helt enkelt.
en studie i självömkan
efter en spansklektion med pluskvamperfekt, futurum och en hel del illamående stapplade jag ut till stans förvirrade atmosfär. jag frös trots tjocka tröjor, halsdukar och dubbla mössor, tittade bara i den riktning jag skulle, ville bara komma fram. snurrigt, yrt, dragspelsspelande som lät falskt i mina öron, dimmiga människor. obehagligt.
läste breaking dawn för att inte somna i rädsla över att då hamna i kalmar, klippande ögon, hettande ansikte.
aldrig har det väl varit så skönt att komma hem.
idag har jag en dvärg i huvudet som bankar mot min panna, ett rivjärn i halsen och hosta ända ner i lungorna. tacka vet jag då breaking dawn, gossip girl och c-vitaminkickar i form av nyponsoppa och kiwi.
i väntan på psykologi
det blir ljusare och ljusare, men
jag blir bara tröttare och tröttare.
livet har kommit till en likgiltig svacka.
och jag vill inte ha sportlov, jag vill ha påsklov.
för i ettan var det fysiklektionen, i tvåan tyskland, och jag har en känsla av att det i trean blir ungern
som gör en sådär mysigt lycklig trots att man inte alltid märker det just då.
historia
jag saknar de där lektionslånga skrattanfallen
jag vet att jag drömmer
Han brukar sitta på tåget med hörlurar i öronen,
trots att batteriet på hans iPod är slut sedan länge,
och lyssna på samtal.
Alla samtal är intressanta samtal.
Konservativa vuxna. Fulla fjortonåringar. Smarta intellektuella.
Ibland hör han samtal om sig själv.
Hur tyst och uppslukad av sina tankar han är. Osocial. Blyg.
Hur mesig han är. Nykterist. Emotionell.
"En jävla bög."
Ibland önskar han att han inte hörde.
Ibland önskar han att det var musik i de där lurarna.
Grimaser är menade att vara fula, tänker hon, så
då är det inte jag som är naturligt ful.
Förresten är ful ett fult ord.
Ovacker heter det.
Hon suckar och drar fingrarna över sina nyckelben.
De sticker ut.
Hon är kantig. Hon är grå. Hon är tråkig. Hon är fel. Ful.
Nej, inte ful.
Ovacker.
Han tycker om att gå promenader i duggregnet.
Med mössan nerdragen så långt det går och luggen
över ögonen ser han inte. Syns inte.
Han brukar göra filmer i huvudet. Oftast slutscener,
sådana där då lyckan är nära,
då killen springer efter tjejen till flygplatsen,
då brandmannen räddar tantens katt från trädet,
eller då den bortsprungna hunden springer fram till den
gråtande ungen.
Han brukar låtsas att han är där.
Sig själv, fast i en annan värld.
En värld utan självförakt.
Inte för att fåglarna kvittrar så vackert, eller för att
vitsipporna precis slagit ut,
utan för att hon går på solenergi.
Hon lärde sig månaderna som fyraåring.
November, december, januari, februari.
Ljusgrått, mörkgrått, gråsvart, svart.
Utan ljus ingen energi.
Det vet hon, trots att hon bara har ett svagt G i fysik.
Vårsol är lycka.
Det vet hon, trots att hon bara har ett svagt G i livserfarenheter.
Han sitter på tåget med lurar i öronen.
Det duggregnar ute, men det är första veckan i mars.
Med värkande ben efter en dags promenader.
Hans andedräkt bildar imma på fönsterglaset och döljer hans mun.
Grönblåa ögon.
Leende ögon.
Han är ett andetag ifrån lycka.
Stryker fingrarna över nyckelbenen som sticker ut.
Hon är rolig, hon är rosig. Hon är nätt, hon är rätt. Fenomenal.
Ja, fenomenal.
Och vacker.
Han känner hennes hjärtslag genom ryggen.
Och han vet.
Och hon vet.
De är två.
De är ett.
januaryseventeenth
för jag har fått högsta betyg i kemi b, och att laborera och räkna syrakonstanter (fast kemifikan kommer att bli saknad) är numera ett minne blott.
för i helgen har jag för första gången på jag vet inte inga läxor att göra.
för igår spelade jag guitar hero hos allra käraste C, och vi klarade tre (nästan fyra) låtar på expert - trots att jag aldrig ens spelat på hard någon gång.
för idag besökte jag ett kallt malmö med två fina, och vi köpte tröjor och väskor och klänningar. sedan myste vi på mondo och hånglade medan vi såg ett fantastiskt liv på en bioduk.
för jag har sovmorgon både måndag och tisdag och onsdag.
life in technicolor
så jag plockade fram symaskinen och
sydde om en gammal herrskjorta till tjejmodell
med puffärmar och smalare midja
(för man kan ju intala sig att det är
viktigare än att plugga
inför veckans avgörande prov)
lördag
nytt år nytt hår
lost?
för att jag är kär i den här
morr
om inte frisören gått och blivit sjuk hade mitt hår nu varit mindre slitet, mer nytvättat och cirka 30 cm kortare.
så istället köpte jag balklänning på impuls och tog en tripp till australien med syster
so this is the new year
...stjärnsystrar och vampyrsnack <3
2009 började hos Max med...
...hoppbilder i en iskall och folktom nyårsnatt
...svettiga tryckare till backstreet boys
...tio olika sorters jamanden från en enda katt
det var trevligt.
gott nytt år.
you wait a lifetime to be found
and don't ever hold me down
now my feet won't touch the ground
den som inte lyssnar på coldplays prospekt's march ep missar meningar om livet
